Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1835, sida 2

Vi hafva trott oss höra gifva offentlighet ät nedamstarnde, af härvarande ULandshörtdinge-UEmbote aftordrade, utlåtande. Och dä on otkomimande FiskeYUri-Stadga efter år principer, beträffande äåganderält til strånderne i skärgarI I H j den, som tyckas vilja göra sig gällande, i så hög grad äro tärtjente af vederbörande stranmd-igarns i Bohesfänska skärgården uppnutksambhet: anse vi detta dokuments meddekwde vara en tillracklig väckelse för dem, som äga salkkännedom. att yttra sig i ämnet. För upplysande uppsatser i denna antölägenhet skall var tidning stå åägpen. och vi anse dem, så i denna som i avdra frågor. påkallade: ty, som kändt är. besvårar ffeceringen i Svesige: sig sällan. om nagonsin, med att, till ledning för administrativa ärenmder, radgöra med i förekomwaade ämnen Sakkunnige bersoner (ett tasande exempel derpå 4 . Ar, att vi anna ärm i ankuad af en Handels-Kanmare i: och ingen vill väl pastå, att tillearon af Kommerse-Kolleginm alisjalper etenaa brist). Vi vilja härmed icke underhkåinnua föstjeasten af ifragavarande utlatande; samma förra der deremot. moder antörde sörhallanddenmera Sakkännedom ään inan, i ett ämne som detta, skäligen kan fordra — amdshötdinceas utlatande lyder, som följer: Storuniktigste Aller NåKRgste Konnag: Genom skrifvelse under den 20 ÅAaj nästlidet ar och den 12:te gennes ankommen påminnelse. har tzders Kongl. Majas och Rikets KammeurCollegium iuiordrat underdånigt utlntande i fråga om Strandägaras rätt i anseende till fiske vd Nordsjön, haru långt från stranden on sädan rätt, om den verkligen fåremm mnes, rättvisligen kunde yrkasoch lalruvida den i något fall kunde iancfasta upptagandat af musslor eller skul till agn för Storfiske. En lang td bar sedan den första skrifvelsen-. färssintit, och må det dertöre Nadigst tillåtas mig att nämna, då jag nu gar att utlåtandet i underdanighet afgifra, himzu som skrifvelhns och kRÅndfingarnes tillvaro, genom framlidne Land-höfdingen Grefre Rosens och LJands-Sereteraren Engströms franfälle varit här okänd tills korrt före paminnelseas avkomst. Det har redan genom RoREI. Mujts Nådiga Ålallen och emlning för Rikets llafs-skär. Strömoch Unsjö-sisce af den I4 November 1766 blifvit tillatet för hvarje Svensk undersate, att idka Sillfiske i Nordsjön, vid hvars. stränder det än vara ma. och gonom-Konge. Stadgan och Rogleznentet för Nordsjöfiskeriern och Salterierne här i Länet at den 21 Juli 774. utsträcktes rättigheten till fiske sålunda, att det bifvit hvar och en i allmänhet medgitvet, att i öppna Halvet och vid alla utom Öresund belågna, under Svenska Kronan tvdande, skargardar idka fiske af hvad art som hälst. Deona senare Hongl. Författning har Eders Kongl. Maj:t ock i Näder aberonat i Bref til Dess Befallnigshafvande härstådes den 5 April ISgI, säsom tydlig och klar. då atskillige fiskare inom Grundsunds Capell Försvinligg i umderdånigliet des sökt förklaring, hvad djup frafvet skalle hafva, där lendgrunden slutade och det tria fisket vidtoge, och dels anvallit, att i och för Hummerfsket samma rättigheter matte beviljas, sony för Silltisket äro stadgade, hvadan ock Eders Kongl. MiOj:t. som ansett hinder för fiskes ntöfning ej kunna i vågen läggas if: andre; än dem, som kunde hafva enskild ägande rått till siskevattnet, anbefallt. att. Actor skul. e förordnas, för att, med den rätt 25 Fap. 22 8 RåltegangsBalken förunnade åt den, som blifvit oghärdan dömd, söka utverka laga ändring. i le viies-törbad-. som kunna finnas. stridande mot den allmänna rättigheten ill fiskei hHänets skärgardar. et detta Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref synes altså följa, att 1774. vrs Kongl. Stadga jake gjorde någou id,kränkning i den enskiltes verkica äganderatt ti fiskevatten, hvilken åsigt ock vinner styrko genom uders Kongl Maäaj:t. Nådiga skritvelse till Dess EBelallniugshafvandda under on ål:sta Åurzasti 1833, deri anbetalles, att ganonnr tillLänahringan de at