Ett yttrande af sted., att den endast kunnat upptåäcka Jäigare-FöÖZamgens verksamhet i att, under den förbjadha tiden sör tforxel, ställa fagbryfare till laga ansvar,? har föranledt en insändare ; teknande sig Ledamot nf tistheborgs Jägare Förening, att begåra en plats i tidningen för nedanstående artikel. Samma har, vi tillstå det, på ett lika öfverraskande som angendimt sått upplyst oss om af nämnde Förening vidtagne åtgärder, hvilka vi uppriktigt önska måtte bära trukter. Att förtjensten deraf ligger hos några få af Föreningens ledamöter, lärer dock vara rätta förhållandet: ty hosfern. Vår platsen varande, Jägare, hvilka man allmänt känuer icke spara kostnad lör sinå jagtnöjen och partier; visar sig en aförlkttig liknöjdhet till Jägare-Färeningens upplifvande. Detta har hman varit j tillfälle bedöma vid de under Året hållne unälskjutningarne, vid hvilka tillfällen de såväl uteblifvit söm undandragit sig att bidraga, då fråga varit om ett par Riksdaler till beredande af priser. ) Att på så sätt ändamålet, eller måkkjutningarnes öfrergång till folkfester, icke kan vinnas, inser en hvar: och ur denna syupunkt utgingo vi vid fällandet af det citerade omdömet. Att vt misstagit oss om den senaste jagtstadgan och trodde att det i 1808 års jagt-stadga stadgade förbudet på Högdjurs skjutande blifvit bibehållet i en senare, torde ursäktas; vi voro icke de ende bland Jägare-Föreningens kontrihnerande ledamöter, som häruti irrade sig. Härmed öfvergå vi till artiklens producerande. så lydande: Fill Redaetionen af Götheborgs Handels och Sjöfarts-Tidning! Uti en berättelse om en härstädes nyligen försald Hjort, har Redactionen yttrat, bland annat, att Redact. icke kunnat uptäcka Jägare Föreningens verksamhet i annat, än att under förbuden tid förekomma fagels införande till Staden. Underteknad anser sig föramåten deremoet yttra, att Redactionens upmärksamhet icke lärer sträckt sig utom Stadens omradelikasom, att det skulle vara interesant få emottaga Redactions uplysning om, hvad Jäg. Föreningen kan inom Staden åstadkomma i annat afseende. — Rn — —— — n--— -—— kn hvad Redactionen sjelf medgifrit, att Jäg. Föreningen är voerksam: ty i mannaminne har icke något skjutet fögdjar pvlifvit infördt till Staden under förbuden tid, och det torde icke ske under änuan en 50 års förlopp. Det är väl sannt, att Jäg. Föreningen föga uträttat för jagtens uphjelpande och act nyttiga vildas fredamde, i jemförelse med hvad Jäg. Föreningen bade bordt kunna åstadkomma; men det torde likväl lända Jäg. Föreningen till ursäkt, att flere af dess verksammaste I.edamöter hbortrycktes af choleran; att dessutom allt nytt går långsamt och trögt i Sverige: och att Länets ståndspersoner på landet, utom hvilkas. medverkan Jäg. Föreningens nyftemål ej kan äga framgång. slå alldeles. dödt öra till det allmänt nyttiga Jäg. Föreningen vill åstadkomma. Emedlertid och tastän en hel hop af Götheborgs Jägare, som i Föreningen: ingått, lika litet som Landtbaarne visa nagon hag att befrämja Föreningens åndämal. kan Redactionen alt Jägare Föreningens hanllingar dock inhämta, att Föreningens Cemmittee på flerfaldigt sätt varit verksäm. Så har Föreningen genom dess Canmittse: årligen anmodat alla vederbörande tjenstemän i städerne och vå landet i Länet, att beifra brott emot Jagtlagen: latit utfärda kunsörelser härom i Länets alla. kyrkor: utfäst belöningar för nptäckande af sädane brott och för rofdjurs dödande; samt äfven utgifvit dylika belöningar dels med sjlfverbägare: och dels i penningar, till ett belopp. som vida öÖrverstiger Jas. a. . — 2 1 sd R N l . 2 gå Föreningens tillgångar. Under blott de 2:ne sista. åren lärer belöningar ntgått för omkring 200 stycken här i Länet dödade rosdjur. i Hvad nu angår ofvannämnde försålde Hjort, så hrarken kam eler bör det vara JäÄg. Föreningens afsigt, att dess Ledamöter skola vara fiskaler, eller: åklagare, utan endast, att föreningens medtemmar göra dessa tjen) Då man på andra ställen inom: landet tåflat om dyrbarare silverpieser. jagtredskap m. m., har hössta premien här aldrig mer tin en gang uppsatt till 3 Dukater; under äret varit 2 och sista gången, om vi ej misstaga oss, cn. —