Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1835, sida 2

En ung. älskvärd man, IIanstblanden Herr Edvard Fiedler lemnadoss : nyligen i blomman af sin alder: hans lediga umgänge, hans helhlagliga yttre gjorde honom sökt af jemnäåriga och vänner: dessa, band andra. rhhnade ban i lifstiden i Frivilliga Brand-Corpsen och JågareFöreningen. hvara ledamöter, till ett antal ar hundrade, slöto sig tll liktaget. öfvervaradceremonien i kyrkan och beledsagade hans qvarletvor till grafven. — FölII jande Verser utdeltes vid tillfälle af hans begralning. d. 5 November. Ung, förhoppningssull — och ända do: Blick af is och kind af snö, bigger Du nu der, en vissnad vär. Icke Fadrens, icke NSystrens tar Vattvar den till Bf igen: och redan Modren anat allt för längesedan. Du, så glad och varm och eldad nyss, Ar nu kall för Flickans ky:s. Hoppet, det bedrägligaju går IL nge gäckande i vara spar. Sur ej Konsten -jelf. den hinfahurna. Stum. sörsagd och rad!ös vid Dio urna? Döden gick en tid fran hus till hus, I var ej var at-igt ljus, ULdvard hälsade han å-ven på, Ört vi ha vade och trodde då, Åt:t Du skulle följt den mörka skaran; 1 I 1 Ty Du var tor vänlis emot faran. ) Döden gömde likvä! ei: sin vån: i Om ett år Han kom igen. Då var Edvard myndig, vaic: fritt j Mellan Jord och Himmel Hvad blef Ditt? Stuftat elittrar oa som Juveler : ji Dock Du valde visst den bätere delen. IÄUt au kastad: aldrig mer Edvards milda arvet ler. Evigltengryning hvilar ren Pa Din panna som ett Hölveskon. Frånlingen, som sag dig första gängen, Maste ge sin känsla luft — i Sangon.