EAOQOMOMhzttttttt i iit Vi nämnde redan i Juli månad, i tillfälle då vi umlerrättade om Med. yctor C. G. Schönbecks utnämnande till Förste Åtad--Fysikus i Götheborg. att n vore en man, hvars talenter, äfven utom Sverige, gitvit honom ett srejdt namn som: Läkare. Det allmänna. förtroendå han i Lund tillvunnit sig m en utmärkt Läkare, underrättar os Skånska Correspondenten med förra st, der hafva uppeubarat sig i de varmaste uttryck af tillgifvenhet och s:kÅ, dagarne före hans afresatill Götheborg... Vid en at åtskilliga ledamöter Lunds Borgerskap för honom anställd. middagsmaltid, upplästes och utdel3 nedanstående verser, efter. föreslaendet af hans skal. Samma dag, till afnen, hade: den: yngre Läkare-corpsen derstädes inbjudithonom, da de verr, som äfven: hår. nedan meddelas, afsjöngos. iu Herr Med. Doctor C. 66. SCHÖNBECK, af Ledamöter utaf Lunds Borgerskap d. 24 Sept. 1835. Det är hjertats varma röst Du: bör: mycket ba vi Dig att tacka för. Ty när plågan: i var boning bodde, när den djupa, tysta sorgen groddei vår själ vid någon älskad bädd. der den bleka: döden stod förhlädd, N gäckande de arma: jordens söner midt i deras tårar, deras böner. se, då kom Du och Du talte hopp. döden vek och lifvets ros sprang opp, och en fader fick: sin son, sin maka liksom ifrån grafvens famn tillbaka, och den glädje, som Du lockat fram, sjelf med skaldens känsla Du förnam. Ack att se ett halfsläckt öga brinna åter upp i glans, att återvinna till sitt hjerta en förlorad väns gifs en fröjd mer himmel-kt skön än den 2 Ack hur glänsa ej en ynglings öden, hvilkens brud är räddad undan döden! Hur lycksalig är en moders tar, när sitt barn från dödens port hon far! Krigarn skryte af sin segervinning med den stolta lagren kring sin tinnipa: säg hvem är den störste, den som slar, eller den som läker slägtets sär? den som lifvets glada: lopp betvingar eller den som binder dödens vingar. Ack! triumfen vid en sjuksång är den som högst sin segerkrona bår. Det är underbart att Gud deroppe skickar hälsan till oss i en droppe, räckt af Läkarn, af naturens prest, vid hvars hand förtroendet sig fäst. Hoppfullt hvilade vid Dig vårt hjerta, ren Din blick gjöt lindring i var smärta, när Du ljus. och rådig förde ut hjertats vink och vishetens beslut, snabbt som menskosnillets blixtar falla, — Ådle man! var tackad af oss alla. Lugn och trofast följe lyckan: Dig såsom hittills på Din Låäkarstig! Adla lifvets prosa, ntan binder, hvar Du går, och på den sjukes kinder skapa hälsans. blommor, hvilka bli dock Din skönsta poesi.. Till Herr Med. Doctor C. G. SCHÖNBECK, af den yngre Låäkare-Corhsen i Lund d. 24 Sept. 1835.