Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1835, sida 2

Om detsbaftinndra. (Denna forträånliga uppsats är hämtad från Skanska Correspondenten.) Allt som lefvers vill framåt eller uppat. Folarna gå sina eviga hanor; kkometerna. så betydelselösa de oss synas. svanga raskt åstadSjellra gräset skjuter i höjden och blomman sväller. så långe den friska lilssaften fivter i ådrorna. Endast i gratven är ;illa:tårnde och hvila. År nu staten en letvande organism. så måste dena jemt utveckla sig. jemt vara i framskridande. Detta erkännes af ala partier. men sjelf: erkännandet fvttar oss icke ett enda Seg trumeat. Medgifva: wet att reformer äro ar .. aden retormerar icke. Vi tala om en rehräesrntzttions-förändlring tills intet mer finnes att representera. Låtom oss då upphöra att evigt blott medzifva och tala, — det kunna vi lemna åt barn och qvinnor: latom oc handla som mån. Här år dock änav temliven mvcken klokhet i landet. och Svenskarna förtjena ett battre öde. an att lisa mner — för rig sjeltva. för sin afundsjuka. för sitt barmningsbesår, för sin flärd och sitt partisinne.rviljen vare fria, och I förstor ej att vara röttvisal? Ma röt visa i bedömandet vedertaras ej blott regeringen. utan ven folket. Aven oss sjelfva! Sannerligan. da upptäcka vi fikckar. ojemnheter, motsatser alleståtleÅ. i solkftär-amtingarna så väl som i Radkammaren. Felet fr attingen vill rätt se sir i speacin, ingen vill öppet och ärligt erkänna den anåres förtjenster. De söm borde möta hvarandia på haltva våren, utt yta ideer, rätta misstag och följas ät i vänlighet ech endrägt, de liga a nu i ol sentlig fejd, begrina och båljuga bvarandsra. Dea ena politiska sekten anser sina motstaändare för Ryska absolat! en, der andre sina för Franska republikaner 0. sov Om de betraktade Il a som Szen-ka bräder, da skulle vi snarare hinna det mal, dit den strålvar och vil tycka oss med sis: men med all vår egoism Aro vi fär tango, för art ens kunna bli fösta frainat. År det då ett så grusligt Erott. ett hysa en annan politisk mening än stu sranne? Skola vi dräpa bvarandra for det vise en orhasamma såk från olika synpunkt? Latom oss vara liten mera filosofer, för att bli litet bättre politici. Man har ej endast I våra dagar klagat öfver det stationkra. I alla tider hafva rårnter hörts, som yrkat Vmuavemans So — och dessa röster karva ej sällan utsatt från Skalderaa. Folket förstår ihgen så väl som skalden, när han sjunger eller talar i en sannt liberal ogda. och i ingen annan anda kan en akta skald lata sis höra. fara det i forena dar tänktes och sttrades öfrer ifrågavarande ämne, inbämte ri af följande en amma Svensk poets utlatande: VCn i the scholastiske tider skrifrares vett sig ej vidare stterht, ån skrifva en sonchok i choren. eler en hop crilldisputationer ett Å anorariaPlhiilosopiiics, har Hranuns Roterodamns thertöre gjort illa, att han dempade tackegrilren ibland tic staderande, och. viste them v.gen til the fagre-tuHer, som äro eloquentia, historia och vackra auetores ? Har trotins gjort illa. som har skritvit om Jur helli eh pacis, tast ingen synnerliga bar skrifvit så tor honom? Om baraen somiistadez i Sverige krypa på ver en när fremmande kommer. ther the titta fram och rekua betärna i munnen på then ätande: skola the altid så giöra? Om vi altid skulle blifra vid thet gamla. så skulle altid effterkommande vara. åsnor. eller stumråe dummar. som intet vackert skulle komma till våga. Sjeifee naturen Zäifrer cas så vel förstind. som han har gifrit them gamlanm. The hafva gjorut myckit vackert ; men intet utust elt rutt för oss. Som Alexander han sig klagad te. när han hörde far sins förverst och vinster. frocktaude att intet blefre mer öfver, som han finge forversra och taga innär han blelfve stor. Mykit kan än gjöras båtre. Andre hafra lemnat gett namn effter sig i sin vandring; men intet förthenskul huggit igen vägen för Oss som effter kommas I llclsingland har man tortalt mig. huru fordom en hiette fund Båkle, som bodt emellan Dalarna och Helsingland, har så mykit lagt sig på iaga och skiuta. at han alla biornar och odlliter hade rögdt vr i then hela neideu. När han en gang i sin höga ålder kom. åtföljd af sin son. till em stor siö. och trodde sig intet til at fara oinkring honom, efiter han fan —— nästan af syn och krafftar förlaten: Ta tog han sin son på axlen och frasade, om han sas något på anden sidon om sion? Gossen sade sig ther se en skog. Jetten svarade: shint dr then skocen. sma tu skatt kalla ren —. från biornar och odiur. som Jag har giuirdt ihetn hår, Vu ser nu bungre