och hennes Adjntanter skreko och jemrade sig öfver afprutningarne vid sista Riksdag. hur de deraf förespeglade brist och nöd öfverallt i adminiutrationen. Emallertid ser man fm. att Staterna ganska väl kunnat reckmå med hvad som finnes — ja att medel tiil och med varit hesparda till adane anslag, dem R. St. afslugit — och detta äfven med bibehållande a de gamla, felaktiga organisationerna? Nå väl! hade då de Representan-— ter och Publieister orått, som yrkade dessa afslxg? — och, om vi nu hade till töremål att granska följderna af de liberalas öfvervigt vid sista Riksdagen, skulle man finna, att alla deras segrar varit nyttiga för landet, om än litet förargliga för dem; som tro sitt anscende förnärmadt, om de icke få rätt i allt, eul icke hvarje deras hugskott betraktas såsom ett orakel. En. Styrelsens Tidning. sour ger tört åt em majoritet bland RepresentatioRen, och, genom sina maktsyrak, tror sig kunna kufva och omyända allmännä opinionen, blottställer sig säledes. mer än någon annan, för misstankan att akrifva endast och allenast för ett partis d. v. s. för vissa: personer, som inbilla sig betyda: mer, ån nationen, och fördenskull vilja beherrska henne: och påtvinga henne sina ernndsatser. (om de hafva några) sina föreställningssätt etler egentligen sina interessen, såsom: representerande folkets: Så vida det nu I I) H j an nekas, : detta carakteriserar er arti-Tidning, s emställa vi till kan kas, att dett kt r Parti-Tidning, så hemstålla vi till e hvar, om Stats. Tidningen; i sin nya skepnad, varit annat, ån Representauten af åsigterna hos det: Parti, hvilket utgöres — icke af Administrationen, ty vl slå vad, att pluraliteten bland: den. är rätt missnöjd med Stats-Tidnin— men af nägra gamla ensidiga Litteratörer i Politiken (om vi fa så uttrycka oss), hvilka: vål kunnat lära sig skrifva en försvarlig chria, i äkta Akademisk schnitt, och efter de linier, hvilka blifva för dem uppdragne af nägra, som tio att ett s.and styres lyckligast: med: blotta fraser, till hvilkas behöriga uppkokning saledes ej eller behöfves mer ån en Souverån, — men som sakna de nödiga praktiska insigterna, den fördomsfrihet i omdömet och den kännedom af menniskor och: saker, hvarförutan ingenting kan af en Statsman, eller RARE — . Å h -(. dess: handtlangare. uträttas. Och om ej så vore, hvarföre skulle man öfver land och stad höra klagas öfver den trakiga, den odrägliga, Stats-Fidningen, hvars bästa Artiklar man. låser ungesär lika gerua, som man skulle tugga halm, om man dertill tvingades? Hvarföre skulle man icke kunna. upptäcka ens na, som sade: Det och det åmnet: har Stats-Tidningen tillfredsställande uppoch. utredt: Det der var en öppen, en värdig förklaring af: Styrelsens orA eller den var åtminstone fint beräknad, med försigtighet och talang framklld. — Men nu: — har väl Stats-Tidningen i något inrikes, statistiskt äåmne af vigt. deri hon upplåtit sin inunn — och: de gångerna åro lätt räknade — kunnat åstadkomma annat, ån ytterligare intrassling och förvridning at förKNlandena? Jemför t. ex: hennes beräkningar at Statsinkomsterna och Budten, hennes utredning af Stats-Contorets Statsbrister m. m. hvilka myndiga amställningar, der de icke varit: rent: af osanfärdiga och med flit förvillande, Itminstone alltid. varit: obegriplige och någon gång stridande mot hvad samma kögmögenhet förut sjelf uppgifvrit? Hur förvirradt ocli otillförlitligt refererade Ton t. ex. den Riksvigtiga föråndringen i 5 Cap. I 8. Missgerningsbalken — att c, IMa om hennes sätt att: anföra. Styrelsens beslut i. administrativa Ärenäem, Irviiket oftast år på em gång både alltför längt och alltför ofullständigt — och der valet af hrad som retereras ofta sker, utan all urskiljning och met. fördöljande af sådant. som ihest forde intertssera. Allmänheten, men: hvartill heklagligen nyckeln, tvertemot Grundlagen, finnes otillgängligt förvarad i StatsTiduingens Bureass. — Och når hon skall: gifva sig ut på den politiska Polemikens fålt — ut hvilka osäkra krumbugter går då icke hennes herisning? Liknar hor då icke katten kripg het gröt — och vägar hon i något fall ärligt upptaga stridshandsken? År icke i stållet hennes Philaletiska uppsatser fyllda med insinuationer mot Adversalrerna och. deras parti. vål gömda under de slingrande akademiska. fraserna, men der den klartseende lätt nog urskiljer vargen i fårakläder — och slutligen, når hon blir alltför: mycket förtörnad på dem, som tittat henne i korten — till hvilken grad blottståller hon icke Styfelsen och sig sjelf t. ex. genom dylika anfall, som det, hvilket nu är föremal för den stora Processen — och hvars försvar på ett så Åutomordentligt san Ktt vittnar om den habilite, den: aktning för andras heder. det lugn, sans och värdighet. hvilka Nationen har rätt att: fordra af en Publicitetens organ, sowm -Krifver i Styrelsens namn. Må man sförsata oss denna kanske nagot länga Episod öfver Stats-Tidningen — men då dess Ånsvarige Utgifrare, hvars ande jemräl sökt sig en annan torr plats i den mycket geda Tidningen Jonrnalen, med en serskild uppmärksamhet bevåärdigat de korta yttranden. vi förvt tagit oss den fribeten Illa, i anledning af denna process och i synnerhat förgrymmats öfver, att vi rurnat Stats-Tidningen för fr Crusenstolpes talang — en varning, den StatsTidningens Redaktion jemfört med en terrorism. den man ville begagna mot yttrande-rättens frihet -— i Stat--Tidningen —så hafve vi ansett nödigt nåsot närmare redovisa för hvad vi och den det af Allmänfäcten, till hvilken vi ommit i beröring. täånka om Stats Tidningen, hennes politiska syltning. den ovåld, värdighat och olhiving för andras rätt och verson, hvyarmed hon u:öfvar nitt pririlegium att, i skygd för den offentliga AklAORAremakten. anses reprelrmtern Styrelsen och öppet uttala dess asigter, meddela dess planer och utveckla dess grundsatser. och siutligen det sätt. hvarpå hon begagnar de lätt rillgängliga kållor till applysningars meddelande, dem hon eger till sin dispoHtivD..