Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1835, sida 2

— ———— — — — Vi kunna icke neka oss nöjet att från Degl. Allehanda låna följande Politiska Reflexion. Fa händelser hafva, under de sednare decennierna, inträssat, hvilka för frihetens och ordningens vänner varit så sorgliga, som det senaste mord; anslaget mot Fransmännens Konung. Det är saledes icke underligt, att So. Minerva, som eljest gemenligen omedelbart är tillreds med sina politiska kannstöperier öfver hvarje den obetydligaste företeelse, nu tiger som ett godt barn och berättar händelsen, utan alla kommentarier. Eller kanske har hon något nys om, att den infernala anläggningen var Carlistisk och åsyftade Legitimiletens återställande — och då bör den ju ej framställas si hela sin ryslighet, heldre glömmas — ja mahända kunde, i sådant falb, I mangen Minervas själatfrände hysa sorg öfver planens misslyckande; ty då intet. som i någon mån rubbar de bestående samhällsvanorna. eller. rättare sagdt, de stående LönePensionsoch Finecurstaterna är tillatet för Liberalismen, så har Legitimiteten, som är waf Gndin, deremot rättichet till allt. vore det än aldrig så afskyvärdt, blott det kan tjena till att upprätthalla. eller aterföra den gamla ruttenheten. För vår del finne vi den ifrågaverande handlingen lika fördömlig, den ma komma från hvilket parti som helst. men olycksbringande till sina följder blefre den ostridigt mest, om den skulle finnas hafva bärledt sig från den fraktion af opinionen, som säger sig önska en utvidgad frihet, d. v. s. fran Republikanerna. Ty när fanns en mer antaglig förevändning till frihetens inskränkning, ån dess tygellösa missbruk ? Tidens tvistefraga i Europa är icke ännu. kanske på sekler. om Konunsamakt skall finnas eller icke. Man må afskatta den. genom vald och blod: den återkommer ändock, efter otaliga lidauden, till dess ett helt nytt slägte danat sig, med andra föreställningssätt, lefnad-vanor och framförallt en mera djupt grundad sedlighet. Men tvisten är. att Konungamakten icke skall hindra utvecklingen af den frihet, hvartill Folken äro mogna: att den, genom sina Embetsmån, skall vara ansvarig för sin förvaltning af Nationens angelägenheter: att den. i sin omgifning. sin Ministere, skall concentrera allt hvad Nationerne ega kraftfullast, dugligast, ädlast och slutligen att Folken må sjelfva hafva den hufvudsakliga andelen i stiftandet at de Lagar, hvilka skola utgöra Samhällets vårn. Men lika mycket som Styrelderne misstaga sig, då de försöka att hindra den fria utvecklingen af Folkens sympathier, eller tro sig kunna hejda den naturliga rörel-e fra mat, som är m ensklighetens oskiljaktiga drift, lika illa göra de Frihetens vilse