kort tid och dog i pesten; trotts sina sörsigtighetsmått blef han dock dess offer! Huru olika förhåller det sig deremot vid Cholera! Under det denna farsot härjade. hände mig det mis-ödet, att en dräng, som satt bredvid mig i chåsen, hastigt fick en Cholera-attack och öfvergjöt mig helt och hallet med sin uppkastning. Öfrerraskad aftorkade j jag mig med blotta handen och förblef frisk, men drängen dog samma natt på sjukhuset i Majorna, dit han infördes. Dylika facta äro för påtagliga och tala högt mot den Asiatiska Cholerans contagiösa egenskap. Man torde invända: Jag och andra voro ej disponerade för denna sjukdom! Det är. tyvärr ! här ej tillständigt att utveckla begreppet af detta påstående: oaktatf detta ord ofta missbrukas så väl af läkare som andra: blott till följd af ordets vanliga betydelse vågar jag bestrida den dermed orätt förknippade invändning. Enligt officicla olad dogo hår, bland en folkmängd af 26000 personer, minst 1700 i Choleran. Da man undantar att 50 procent aterställdes, voro 3409 personer angzripne af denna farsot; saledes förhäller sig sjukpersonalen till tolknuinmern lika med Ett till Ätta. Gå vi vidare och räkna de klasser af individer som mest utsatt sig för beröring med de Cholerasjuke, sasom läkare, sjukvaktare, dödgräfvare, frivillige och i synnerhet desse ovärderlige menniskor, som i tysthet med så äkta christligt medlidande bisprungo sina hjelplösa likar, Så uppgar antalet deraf till flere hundrade. Men huru mänga af dessa blefvo väl offer för denna farsot? — Gudskelof! ganska få. Bland det stora antalet af dödgräfvare hade jag på 20 dygn endast en patient, som blott fattades hvila, ty efter atta timmars sömn återställdes han fullkomligt. Åfven sjukvakterskor har jag skött, men som ej hade Cholera, utan afmattats genom nattvak, under det så kalladt bättre folk och små barn, hvilka så mycket dom möjligt afhöllos fran beröring, mera sällan af farsoten skonades. Åro dessa observationer ej tillräckliga till en logisk slutsats, till en induetion äro de det: och man kan ej vänta mer af en vetteuskap, som ej har annan basis, än som nämndt är. När mangen förr, intagen af skräck och fasa, nalkades ett af Cholera smittadt stålle, skall han , Sedan han läst dessa rader, om de tillika för honom tolkas och förklaras , . (ty man kan ej nog populärt häröfver yttra sig) ej mer låta betala sig för sin rädsla, utan för sitt arbete. Han skall, trygg för omittan, med mod uppfylla sitt aliggande; den rådde bör ej ställa sig sjuk, för att dermed söka undga faran. En vettenskapligt bildad Läkare skall säkert ej i denna uppsats finna något skål till missnöje, och för den obildade m må den tjena till en påminneleo att förbättra sin method. Men hvarföre valdes detta blad till denna uppsats? Emedan dess innehäll äfven måtte lära kännas der, hvarest böcker ej skulle finna något tilltråde. Man skulle kanske tillägga, att jag ej nog utvecklat hufvudargumentet mot contagiositeten, genom bevis af Asiatiska Cholerans Miasmatik ; men för att undvika det abstrakta och vidlyftiga, har jag förvarat denna del i Manuscriptet. — Å —