Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1835, sida 2

Pa Författarens, Medicine Doktor Bochardt. begäran meddelar Red., i öfversättning. jemte en inledning, följande utdrag af hans manuscript: Adzfhandling om Asiatiska Cholera-Enedemien i Majorna och Götheborg, jemte dess behandling. Cap. 3: Om Asiatiska Cholerans icke-contagiositet. Den schlechten Mann nuss mar veruckten. Der nie bedacht, was er vollbringt. Das Lied von der Gl OCke. Det år icke likgiltigt för en enskilt person, om en sjukdom är eller icke år contagiös, d. v. s. fortplantar sig genom vidrörandet af den sjuke och de föremål, som med honom komma i beröring. Jag säger för den enskilte, emedan i första fallet hans hjerta mäste strida mot förnuftet, om han ej vill lata en olycklig ligga hjelplös. Men hurn skadlig denna strid utföll för menskligheten, har förra årets olyckliga erfarenhet bevisat: ty personer, endast rådfragande sin egoism, retade bönderne, så att de ej vidare ville fortskaffa resande och knappt kurirer kommande härifrån, ja ej en gång lemna inträde i byarne. Först genom befalining från högre ort blef denna oordning hämmad; under det vi hår hade tillfälle se sjelfva husbondfolket, af sann christlig tillgifvenhet, sköta sitt sjuka tjenstfolk. Man ma ej invända: att den från högre: ort tillförordnade karamän rakt motsäger mitt pastaende! De i detta fall från högsta ort emanerade befallningar och förordningar åro, då millioners väl derpå beror, grundade på högsta omtänksamhet, och en förändring i dessa töreskrifter skulle erfordra en garanti, som medicinen, betraktad som erfarenhets-vetenskap. icke är i stånd att gifva. emedan en sädan vetenskap först med erfarenhetens, d. v. s. tidens slut. kan anses ändad. Vill eu regering upphäfva en karantän i detta fall, så mäste den hämta sina motiver fran politiken. Statshushallningen. men ej från låkarekonsten. Såsom bevis härpå må tjena: efter. gula Feberns sista härjande i Barcelona hafva alla franska låkare, som behandlat den, nästan enhälligt förklarat: gula febern är ej contagiös: äfven läkarne i Nordamerika äro af samma mening; likväl kunde ej nägon regering öfvertalas att i detta fall upphäfva karantänen. Om ulltså från högre ort, af saderlig omsorg, en karantän är förordnad som skyddsmedel mot Choleran, så är den tillräckligt motiverad, emedan medicinen icke kan gifva nagon garanti för dess icke-contagiositet. Men den enskilte kan nöja sig med hvad en erfarenhetsvetenskap kan erbjuda: han är i allmänhet vand att anförtro sin hälsa och lif at denna vetenskap. Och denna evidenta sannolikhet af Asiatiska Cholerans icke-contagiositet är Andamalet med denna lilla uppsats. (Forts. följer.)