för Eder. Den vittnar om den djupa förtrytelse vi måste känna öfver kränkandet af försvarsrättigheten och öfver alla de våldsamheter. som uu i fem ar följt på hvarandra. Vi hafve dock ej deri nämnt den ovärdiga behandling man tillatit sig mot våra vänner. J påminnen Eder, mine Herrar, att efter en Rätts-session ett stort antal af de anklagade affördes till Luxemburgska tängelset, men hvad J kanhända icke kännen, är att Herr Marrast inkastades i en håla i Conciergeriet och blef på det mest orärdiga sått behandlad för en. scene, för hvilken han var helt och hållet fremmande. Då flere ibland 058 gjorde föreställningar mot en dylik nedrighet. svarade den person, som vakar öfver öfver Paris säkerhet och fangarnes vård: Det vet jag väl, men hvarföre har icke Ilerr Marrast begagnat sitt inflytande utt förekomma denna Scene? — Ett annat yttrande har blifvit fålldt i närvaro af mån, hvilka kunna intyga det och hvilkas trovärdighet väl ingen lärer betvifla, H:rr Michef och Carrel, då i deras egenskap af valde försvarare och ledde af sin pligtkänsla de begafvo sig till Herr Polisprefekten. Oom dessa scener ej tagit slut, yttrade denne, skulle vi låtit fusillera de anklagade i arresterna. Se der, mine Herrar, hvad som tilldragit sig och verkat de uttryck Herr Michel i sin skrift begagnat; jag gör mig en ära af dess offentliggörande och har ingenting att deraf åaterkalla. (Forts.)