Herr Trätats Tal inför Ffärs-Rammaren. Herr Yrtrlat halo jemte de öfrige. hvilka underteknat den bekanta försvarsskriften tör Åptangarneblifvit inför lärs-Kammmaren ställd till ansvar: sedan han erkänt sig haf s a publicerzt nätande skift, höll han detta tal. hvilket i Frankrike vå k: on: ycken uppmärksamhet och kan betraktas sasom ep trogen framställning af det Republikanska partiets asigter: OMme Herrar Parer! For yttrade en ganc ii larlame intet: Öfver allt. der pressen blir giftig, kan man djertt pasta, att Regeringen är ömklig. En annan antoritet, hvarvid å kanhnanda tästen mera vigt, H:r Thiers har yrkat: Man kan utan fara femna pressen oin-kråndet frihet: det är blott sanningen, som är fruktan vard: lögnen är vammagtigju mer den öfverdrifver, desto mer förlorar den kred ti: ännu har ingen RIeriva Stöntats genom osanna be kyllningar af sina motståndare. Sluteligen har eu tredje antoritet, utan tvisvel för Er der käraste, vyärat: Hvarje RHegering. som åfverträder gränsen af det lagenliga, gräfver sin eger aru. Detta är Bder Konungs., det är Ludvig Philips egna ord. Det tyckes emedfertid. som alla dessa antoriteter ej Synnerligen verkade på Eder, ty brad Sour iort oss inför Eder och hvad Som under dessa fyra dagar här tilldragit sig vil:nar i sanning icke om serdeles vördnad, a Er sida, för pressens frihet och det lagenliga Ett stort antal anklagade voro instämde intår Eder. Dessa anklagade hade i alla deltar al Frankrise väckt lifligt deltagande: de påkallade sina vänners bistånd . och dessa vänne . tex d rätta stolte Över ett dylikt förtroende, inställde sig.iden öfvertygelsen att kanna gagna vid försvaret, med den ifser som vänskapen alltid inger. Ankomna til Paris erforo de, att man ej ville höra dem. De anklagade samtyckte vid Råttens första session att ånda till 13 inskränka antalet af sina försvarare: ändock förkastanden J dem! Jag kände detta våld mod så myyvket djupare smärta och harm, söm jag bland de ankl agade räknar mina dyraste vänner och som jag en tid vid deras sida setat på de anklagades bänk. Det må då ej förundra Eder, om jag gjort allt hvad jag trodde mig böra göra. för att försvara dem. llerr Michel och jag hafva trott oss göra vår pligt. då han författade och jag publicerade den skrift, för hvars skull vi blifvit ställda till ansvar in