-— AA E—— UInsändt.) Uti Statstidningen för d. 17:de d:s lemnas ett utdrag utur Öfrersten af Fovzsells förtjenstfulla anteckningar under en resa i England, beträffande Barnskolorna i detta Land. Jemväl lemnas ett utdrag af Skol-Reglementet, hvaraf synes, att den principen är der allmänt gällande: !att Arbetsklassens barn icke böra uppfostras gratis, emedan denna uppfostran då förlorar sitt vårde. Det är ock praktiskt utfördt, hvad Englands Philantroper vid alla tillfällen göra gällande, neml.: att på allt möjligt sitt väcka ssjelf-känslan, emedan detta är en välgerning; allmeosors oriktiga användande deremot, är att förstöra arbetsklassens moraliska och fysiska förmäga. — Hos oss deremot hyllas rakt motsatta principer. Willinska skolorne lemna ej allenast undervisningen gratis, utan ock jemväl dertill mat och stundom kläder åt skolbarnen, hvarigenom en ädel medborgares stiftelse, rakt matarberande sitt åsyftande åndamål. bereder stöd åt arbetslöre föräldrars hågoch tanklöshet, samt dos de undervisande barnen inympar läran : att det allmänua sörjer för dem, ech såmedelst dötvas hos det uppväxande slägtet hvarje gnista af sjelfkänsla. Den minsta eftertanka hör ötvertyga enhvar om det anfördas riktighet; och: käkcål fortfara eljest upplyste mån att efter gammalt bruk dirigera. bemälte: sSkolor! månne derför att det är gammalt? Så har ock tillgått med reformen af vår Fattigförsörjning. Behofvet derÅ är incedt af den upplyste; dunkelt ansdt af dem mindre kunnige. — Nyttiga, vid roten börjande, reformer, praktiskt lätt utförliga, ha blifvit föreslagna; — men, buru har detta ämne sist behandlats? jo, med liknöjdhet af mängden; med ett såradt högmods förtrytelse af några; med motsträtvande hinder af andra, son. sjelve ej vilja göra något, men ej tåla att andre visa sig verksamme. Andia åter, blinda för sanningens dag, vidblifva sina uglerop: Det törblifee mörker. Sålunda hav tillgått wed denna samhällsvigtiga fråga; och sålunda tillaär i allt, der den af tiden vunna erfarenheten och tidens större upplysn.ng vill bryta häfdvunna brister, icke med ungdomens hetta nedrifvande allt, utan varsamt och höfviskt undanrödjande stammens ruttsade grenar. Hvad under då, om ett yngre slägte, städse och oftast med c2zkål tillbakavisadt, tror sig icke kunna vinna något, utap att nedrifva allt?! Under en alitid bekiaolig och oftast ömkelig partistrid förtär sig sklunda onyttigt den kraft, so:n föreuad, verkande til ett nyttigt ändamål, skulle bereda! antsågelig trenad ät ana dem, hvilka nu, till en del. med skygga blickar undvika hvamnn. Och likväl, hava litet erfordras för att aftjelpa detta onda! Endast fördragsamhet är behöflig. J gamle, lvssnen med välvilja till ett yngre slågte, som o tast lärt mer, än J veten! Utofven det vackra kallet, att med åldrens erfarenbet nätta. red foglighet nätta. era yngre slägtes oftast Sfverspånda idåer. Låren Eder inse, att som intet är varaktigt, utan allt på, orden År omvyttist, så maste ock de ideer, hvilka J uti ungdomen insugit. icke i allo mer vara passande för en nyare tid. Denna nya tid är icke sa förskräcklig. Dess verkeliga kraf grunda sig på sanning och rättvisa. — Det: kr endast dess öfver lift, sour behöfver en foglig, manlig rättelse. : Måtte dessa rader, skrifoe i försonlighetens och. fördragsambetens anda. vinna insteg hos medborgare af alla aldrar och menivgs-nuancer. Vi torde då finna, att ganska mycket erfordrar rättelser inom detta värt Samhälle, hvilket, utom inbördes enighet, icke eljest står till att vinna, och. att vi ganska vål behofva förenade krafter för att hinna till målet. 2— — — ADAEA....