GÖTHEBORG, d. 22 Juni. Efter ett af Rector Gymnasii på Svenska utfärdadt programm, försiggick förliden Tisdag Rectors-ombytet, då Prof. Doctor A. Brufin, efter på Svenaka hållit tat om: Protestan ismeus ilce i den Evangeliska Kyrkans öfverlemnade Rectorsembetet åt Hist. Lectorn Mag. A. Godhe. Då Acten helt och hållet var Svensk, så hade man kunnat vänta att de i programmet inhjudne, denna orteus betydenheter, bevistat högtidligheten, om ej af annat skäl, åtminstone af artighet; men ämnet föreföll dem väl trakigt. Äfven konstens vänner hade en, fordom vid detta tillfälle ospord. njutning i de vackra stycken, som både före och efter Acten af Amateurer utfördes. Af åtskilliga uttryck, i synnerhet med anledning af ett utaf den tillträdande, hämtar man styrka för den förmodan, att Konungens nåd sätter Doctor Bruhn i besittning af hvad han söker: Westerås Domprosteri. Då Red. vidrört frågan. angående den af fiir Rädmanner Holmgrens sökta tjenstledighet, torde Allmänheten äga pretention på underrättelse om utgången af detta ärende; och, ehuru Red. ånnu icke fått del af Protocollet derom, hvilket dock ofördröjligen skall blifva begärdt, kan Red. icke undgå att på förhand meddela, det den ifrågavarande permissionen. blifvit af Magistraten beriljad. II:r Raådmannen har nemligen ändtligen begväwt sig att förete ett slags läkarebevis, hvilket, bland annat. lärer, såsom skål till bifall af den sökta tjenstledigheten, upptagaatt II:r Holmgren skal vara bchäftad med ett rettigt nteystan; ett forhallande. som af ingen torde, med skål, bestridas. E:nedlertid har den ifragasatte tjemtledigheten pa 3me månaders tid, räknad från uå gon af nu tillstundande dagar, under hvilken tid Vikarien, på II:r Holmgrens bekostnad, skall bestrida Radimans-göromalenföranledt, uppå II:r Råd:s sramställning, till adjunction af en främmande person, II:r v. Häradshöfdinge Hjort, hvilken åtgärd, ehurm emot lI:r Hjort i öfrigt intet kan anmärkas, billigtvis föranleder till miss-tanka derom, att II:r Hjort, som icke äger kännedom om: Stadens. enkilta angelägenheter, icke kan blifva så nyttig för Sambhället, att ju icke sämne finnes, som till adjunctionen i fråga varit mera tjenligti styrelsen af denna stad, antingen af bristande kunskap om dess angel— I ö I Man harr icke längesedan sett, att en man, som i många är deuagit i I genheter, eller af en nonchalaree, som till en stor del alltid mastv etau, som först i senare är far sig autöztrodt uppdreg af dylik Ö. e.-Åeu