1 TUUIB1: RUUDIUCG 1tICR11-4, vil aAaltt but 11 —LI(1 Ht at SÅR 1084A 11u11 skr iden, genom denna Riksdagens åtgärder, att den synes höra göras till ett vilkor för Bonde-Standets medverkan vid nästkommande Riksdag, till de uppav , H : — 40 4 4 of ringar som af allmogen äskas; synnerligast om standets enskilta underdåriga besvår, icke skulle lyckas framkalla Regeringens verksamhet, i de delar, hrari den äger rätt att ensamt förordna. Kreditlogarne äga ännu stora brister, som maktigt bidraga att försvara penningerörelsen samt hindra industrieo; och den väsentligaste af dem alla. den hvarigenom, för en inbillad säkerhet at de omyndiges arfsmedel man lemnar hela fastighetskrediten i ett verkligt laglöshets förhallande, står ännu oaftijelpt. såsom ett inveckladt föremål för nästkommande Ständers bemödanden, så länge icke tillika beredes någon garantie för en förbättrad förmyndarerård. Presterskapets aslöningssält och i visse orter kyrkyrnes äfrerdrifna och stundom olaglige anspråk på menigheter och serskildt egendom, utgöra ämnen för de rättvisaste klagomal och tarsva v da allvarligare atgärder än de, som Rikets Ständer ännu vidtagit, så vida dessa angelägenheter skola bringas till ett snart och lyckligt slut. Indelningsverket alltför kostsamt för att i sitt gamla skick qvarsta, tillika med den, stora uppoffringar erfordrande Nationalheväpningen, utgör ett föremal för Rikets Ständers beslut, som vid en blifvande Riksdag pakallar en uppmärksamhet, hviiken man olyckligtvis icke ännu tillräckligt egnat at denna angelägennet: och som är så mycket nödvändigare. som mägtiga intressen förena sig, att hindra all inskränkning i denna del af försvaret: on inskränkning, hvilken likväl är ett ibland vilkoren för ändring en i jordbrukets alliför d Za bördor och ä ven högeligen påkallas af sjellva den brylning i Indemningskontraktet med de rustningsoch roteringsskyldi-e folhklasserne, som allmänna beväringens inrättning inneburit. Äfven det vya lagrerket, vid hvilket jag sista Riksdag gjorde några allmänna anmärkningar, har icke vid denna Riksdag blifvit behandladt, och det återstår således för nästkommande Ständer, säsom ett lika tidfordrande och bekymmerfullt, som nödvändigt ötverlåggningsämne. Omöjligheten att rycka oss utur hela labyrinten af våra oordnade och onyttiga för attningar, lagförklaringar och tillfällighetsstadganden, utan att genom en ny laghok aterbringa, så vidt möjligt är, allt till enhet och enkelhet; torde härvid tala för öfrerseendet af nägra mindre väsendtliga brister, för att komma i atnjutande af de flera oah vigtigare förbättringar det nya lagförslaget innehåller 3; och Bonde-Ståudet synes i detta fall lemna minst ät ödet. genom vidhaltandet af kommitterades förslag: emedan detsamma, om det ock lemnat mycket öfrigt att önska, dock på det hela utgått från de allmänna grundsatser, hvilka alltid medföra nagat godt åt de ringare folklasserne, då de gamla lagstiftningsteorierne deremot utgått från bördsoch besittningsrättens hårdare och ofördragligare grunder. I sammanhang dermed torde väl ätven den lika arfsrätten för syskon af begge könen finna inom RiksStånden ett bifall, som dess lyckliga följder inom vissa samhällsklasser redan synes tillräckligen förtjena. Dessa stora och omfattande angelägenheter, äro likväl endast en del af de talrika och vigtiga frågor, som folkrepresentanten vid nåsta riksdag måste söka att för sig utreda; men de hafva af mig nu blitvit erinrade, emedan det synes vara nödigt vid de blifvande riksdagsmannavalen, att den del ar Nationen som redan äger rättighet att välja sina ombud, måtte söka att finna sadane, som uppfattat dessa angelågenheters vigt, och uppfattat den i deras för nationen nyttiga anda. Det är icke nog, under närvarande förhållanden, att representanten känner sin pligt att icke hevilja okade skatter, och att ej i det ringaste medgifva regeringens inblandning i utöfning af de rättigheter, som Nationen genom sina ombnd äger att sjelf asgöra. Sadant är visserligen redan en förtjenst; men en negatir förtjenst, hvilken nödvändigheten påtrungat oss, vid åsynen af all den ofärd. som tordua eftergifter redan medfört för oss, och vid den ständiga striden om det så kallade Kongl. prerogativet, som ifran sin fordna egenskap af Nationens kärlek och agtning, synes nedryckas till den af en partitillhörighet. Men det fordras äfven hos representanten, den positiva förtjensten, att känna och kunna medverka till der förbättring i samhällets tillständ, som känslan af en stor obela tenhet väl luge antydt. men som hos mängden ännu icke blifvit klart uppiattad och derföre icke hittills Jyckats att vinna ett förtjent afseende, Men. mine Broder! alla dessa önskvärda förbättringar, all dessa sannolikt snart allmänt erkända grund-atser: huru skola de väl kanna tr 50ga fram genom alla de hinder och det motstand, som de måste finna inv en lagstitande församling, livars bestandsdelar icke på längt när äga samma förhällande till hvarandra, som landets folkklasser i allmänhet, och inom hvilken den allmänna fördelen således naturligtvis antager egenskapen af standaoch korporationsintresse ? Den som uppmärksamt betraktat sakernas gang, skall erkänna, att redan långe inom Riks-Standen spordes n anande röster, hvilku visat de vador och olägenheter i vår inre politiska ställning , som nu alltmet framträda för allas ögon; men lixvad hafva de förmått? och låtom oss ej surdölja det för nationen: Hvad kan vål enskild kraft förmås hvad kan hela folkets eniga vilja uträtta, så länge ej nationens allmänna valråt: blifvit erkänd, och hvarje besnten person, hvarje man för sig, kan utöf a en behörig inflytelse på utväljande af de ombud, som böra föra nationens talan? Nej mine bröder! i hvarje land fordras för ordning och sjeltständighat inom dena höga myndighet, som å nationens vägnar. skall deltaga i lagstiftningen och atgöra be,kattningsangelägenheterne, något vilkor för utöfningen af detta vigtiga kall. Man har sikt det i förmögenhet. i börd. De brister sådane vilkor alltid maste i nagot medföra, far väl klasaifikationen i stånd Atven vidkännas; mu — då den likväl erbiuder flere af de fördplar om t ,