a 74 24— AA OTTAR ERE VAR (14 71 DA F1i11(: IDIIIURAIL pa MlaAlSalltadR 1110(01 Ö01111411kan för dessa skattors rättvisa fördelning; och att i samma mon Regeringen sjelf inser att grundskattens nedsättning till följd af nåriugsförhällandernes förändringar blifvit en verklig nödvändighet, äfven om denna nedsättning vid första anblicken skulle synas strida emot de icke jordegande klassernas rätt, hon derjemte skall veta att föresla sådane nya inkomst-källors begagnande, hvilka erbjuda desse klasser säkerheten, att blott beskattas etter verklig förmögenhet och i mon af de sanna fördelar de draga af sitt skydd i staten. Mätte var Regering i detta afseende ej fortfara att anse sig befriad omsorgen för skatteväsendets fullkomnande! Deri ligger ett stort och vadligt misstag; ty denna angelägenhet utgör ett af de vigtigaste och svåraste samhällsbestyren och den Regering, som ej örstår, att genom ledningen af detsamma förena med sig de allnännaste nationella intressena, ser sig snart öfvergifven af dem alla. Deremot har Bande-Ståadet i samma anda med Regeringen fästat sig vid utbildandet af det för värt land onaturliga. hindrande och kostsamma Tullbeekattnings-Systemet; och standet har stundom låtit hänföra sig, att i de tryckande villkor, hvari detta system försätter en del näringsidkande klasser, liksom söka en ersättning för den uppoffring dessas Representanter oförsigtigt framkallat på jordbruksnäringen, genom brännvinsbeskattningens förhöjning. Intet af dessa uppbördssätt motsvarar likväl en ändamälsenlig nationell beskattnings fordringar; och det är önskvärdt. att allmänna uppmärksamheten måtte fästa sig vid en närmare granskning af deras skadliga verkningar på Nationens industrella lif. dess moralitet och på administrations-och uppbördskostnaden i allmänhet. Alla de skenbara fördelar, som Statskassans behållning derigenom anses ega. torde alldeles bortfalla för den 0örvilladle blicken. som äfven öfverskådar Nationens deraf härflytande indirekta förluster; och begge dessa beskattningssättens förändrande eter afskaffande, synes vara ibland de nödvändiga vilkoren för den nationella förkofran, som a ena förmår, att med bibehal ande af enskild trefnud och välstand erbjnda ökade offentliga inkomster åt Staten. Dock. denna förkofran äger äfven andra villkor för sitt framskridande; och deras vigt har hvarken nu inom detta Stånd varit misskänd eter lärer hädanefter blifva det. Foskets upplysning och borgerliga frihet! se der de stora drifkrafter som bestämma mensklighetens framtid. På ett hedrande sätt har Bonde-Standet stridt för Folkskolors inrättande; och om än vi icke i alit lyckats att göra de högre och friare åsigter gällande, utom hvilkas hyllande alla samhällets stora krafter blott längsamt och stapplande kunna fortskrida, är det dock nu så langt kommet, att genom Regeringens verksamhet, vi skulle kunna inom kort tid vara i tillfålle att vidtaga allvarliga och afgörande åtgärder för allmänna undervisningen och de fattigare klassernes förbättrade uppfostran. Hvad äter den borgerliga frihetens betryggande och utbildning betråffar förete Riks-Ståndens förnandlingar icke samma lyckliga överensstämmelse. Om i frågan att afskaffa det godtycke, hvarunder de begge lagstiftande myndigheterne år 1812 grundäagsvidrigt försatte den periodiska tryrkpressen. Ståndens majoriteter varit en ga, har likväl nationens allmänna öfvertvgelse funnit sig gåckad af ett olyckligt valt Konstitutions-Utskotts pluralitet samt af rkebiskoppens grandliagsvidriga förfarande. Den så kallade indragningsmakteus afskaffande har, liksom vid förra Riksdagen, icke kunnat göras till föremål sör definitist beslut vid en kommande Riksdag; och på en tid. då inga löften mer anses heliga, är saledes nationen beröfvad möjligheten att på ännu måhända ett tiotal af år se tiduingspressen, detta väsentliga medel till nationens politiska och intellektuella bildning. återställd i de ägande rättsförhållanden och i den lagliga yttranderätt, hvari var Regeringsform betryggat hvarje Svensk man, och hvilka öfverallt anses sasom grundvalar för individernes politiska fribet. Om inom flere Ständ röster höjt sig emot den ansvarslöshet, hvari Konstitutions-Utskottet äfven vid denna Riksdag lemnat Konungens Rådgifvare, oaktadt alla de förbiseelser af grundlagarne, alla de enskilta orättvisor och all den underlåtenhet i ledningen af landets allmänna angeläenheter, hvartill de i nationens öfvertygelse gjort sig säkre och hvarom en edamot af detta Stånd afgifrit en så sakrik och omfattande anmärkning, hafva dock resultaterne at den Konstiutionella granskningen afStats-Rådsprotokollen lemnat nya bevis på Representationens redan af mig antydda beroende af Regeringens inflytelse, och utgången modfäller på samma gång den med fäderneslandet välmenande medborgaren, som den troligen lifvar modet hos folkfrihetens motständare och fienderne till Sverges politiska och ekonomiska framsteg. Den bekymmerslöshet. som i detta fall ännu är det mäktigaste verkningsmedlet till åsidosättandet af vår Statsförvaltnings förbättring, torde likväl nu vara hunnen sin vändningspunkt; och vid ett nytt Riksmöte lärer Stånden inse nödvändigheten, att med mer omsorg välja sine ombud i det rigtiga Konstitutions-Utskottet, der den partiella granskningen af Regeringens bandlingar då torde underordnas den generella af dess system och af de principer. som derför ligga till grund. Men vid sidan af de politiska garantierne stå äfren andra, lika nödvändiga och mähända ss till vida vigtigare. att de förras verkliggörande beror af dessas styrka; jag menar de ekonomiska. Revolutionen år 1809 troddes hafva till en del stadgat dessa 3; och en allmän näringsfrihet ansågs bland andra vara ett villkor för den borgerliga frihetens betryggande. Ännu står dock denna sundamentallråga. beroende allena på Regeringens beslut, oafgjord, och under det att tidsförhällandernes utveckling göra den allt mer vigtig, torde det likväl erfordras en bestämd vilja och en ospard möda hos nästkommande