Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1835, sida 2

det såsom en frektion af representaticnen vet, det vet också Konungen. De presentat:va somerne äro sadane. att ingen grundlagsvidrig 1. katlapgs örhandng är tänkbar, utan att initiativet dertill tages fran regermgen. Derifran utringo i -jellva verket Ständernas beslut om Iudragningamakten och Bankens noratorium. Samma upprinnelse bar äfven nårvarande riksdagsbeslut om Riksgäldskontorets borgen för Hypotekstöreningarne. Så maste törhållandet tid under närrarande statsskick blitva, ty regeringen bar ett stdant öfvervägande inflytande på riksdagsärenderne. att ett giundlagovidrigt riksdagsbestunt. utan conulvence med regeringen, kan anses som en absolut omöjlighet. Pet är en smärtsans iakttagelse, att i fråga om Baukoreglementet, regeringen, Cunu i sista ögonblicket al Rikets Ständers sammanvaro, likasem förut i andra ämnen al tinancielanatur, förhåller sig på ett sått, som nödvändigt mäste undandraga densamma det bitall, uvilket den icke utan olägenhet kan sakna. Hvarföreföras. dessa strider om ord H-arföre framställas sa många raisonnementer, i ändamål att missleda omdömen: och uppröra sinnen? Hvar öre gövas så mänga anmärkningsvärda ansträngningar, sa många besynnerliga försök tt verka på opinioner som böra vara orubhlige? Beböiver onungamakten vidtaga någon atgåärd för Rankorcglementetsa har den öppet att göra det, antingen det ö:verlemnas eller icke osverlemnas at Stårderne eller a deras Bankofullmäktige. Alt hvad som är sagt. skrifvit och enladt för att förskassa Regeringen en delaktighet i Bankoluastiftningen, som den med nu gällande grundlagar icke ntan öfrerträdel-e kan erhålla, allt detta bar blott tjenat att ingjuta misstrecade cch alstra en föreställning am Regeringens syftning. som: ingalunda kan vara för densamma förmanlig. fiuuu mycket båttre vore det icke. om Regeringen, inseende hela vigten af dess dyrbara kall. uti sina regeringsatgärder aldrig nedsteg till bogagnanda al medel, som, ehvad frukt de lån bära. nödvändigt måste väcka missbelatenhet. Ow man äfven med all upptänklig skicklighet utvecklar regeringens asigter i detta hänseende, så stär dock fast. att ingen skiljaktighet mellan Regering och Ständer kunde i omförmålte fall ega rum, derest Regeringen alltid betraktade sin existence såsom belt och hallet identisk med det allmänna bästa, men ingalunda såsom något af Staten oberoende, för sig sjelf bestaende. I Konzl. Majzts nådiga svar i kreditivfrågan synes. vara. baseradt på Statsrädet boppii i Preste-Standet utvecklade asigter. Derom har jag redan till Standets protokoll uttalat min mening, hvartill jag nu refererar, Föröfrigt kan jag icke undgå anmärka, att i den Kongl. skrifvelsen förekommer emot I Rikets Ständer, huruledes de skola varit vallande till Riksdagens langrariga uppehålls. Huru en expedition. med antydan derom kunnat af Stats-Sekreterarn Skogman framläggas till dess Konungs underskrift. derom må Hr Skogmans egen medvetenhet. vittna. Så länge känsla för sanning. ånnu lefver i menniskohjertat, skall ingen tvifvel uppstå om den verkliga orsak till Riksdagens förlängning, som. förefinnes. Den rigtade pilen trättar icke det föremäl. hvilket dem var ämnad att såra. Den återfaller på sitt upphof, för att lemna: efter sig ett outplanligt intrycki Den Kongl. skrifvelsen som innefattar en förebräelse till Rikets Ständer, är enligt dervid fogade Statskåds protokoll på StatsRadets enhälliga tillstyrkande expedierad. Det mä säledes vara förlatligt, om man anser att StatsRådet icke synnerligen lägger vigt på befrämjande af samöragt mellan de båda Statsmagierna. Hvad är da Stats-Radets bestänwmelse? Måste det nodrändligt vara att verka söndring och spänning? Borde det icke fast mera gå ut på att, utan alla personliga: afseenden, utan alla slags bi-afsigter och kast-förI domar, styrka rätt och sanning, samt. inför Konungen afgifva ädla, riksgagnelige och. allmänt väl åsyftande radslag 7 i i LLUNELEEHUUEAE 0 k iii a RTR SE An RE