ningen ej kunde vinnas på den ena vägen, mäste det vinnas på don arr i afseende på 10 8. att föreskrifteroa i åcar lärdoto klar: från grundsatsen om Konungens och Wikets Åtänders gemensarnma deltagande i bankens lagstiftning, vare sig i följd at 72 5. i itegerivesformen, eller geuom en lag för banken.? Det torde ännu vara i friskt minne, huru, vid öfverläggningen om detta ve Cronhjeim jemte Grefve Horn och lI:r Cederschöld att ett Ådant Banklagsförslag kunde framställas till Rikets Ständer. oaktadt sjuttioteänn redan blifvit aislagen. Det var då II:r B. Roseublad, n al dem som tillstyrkte lagförslaget. yttrade att 1830 Banklag icke len ar Konungen nusan jaakt att hindra sasom han uttryckte sig, en dålig lagstiftuing för bankens rorelse, och i slutet af samma tal, att om Konungens deltagande i lugstittämne på Riddarhuset stränga anmärningar gjordes i synnerbet af ul Gret I I II HH ti dra.? Vid samma tillfälle yttrade II. Exc. Grefve Wetterstedt, att da Banklagen hade väckt farhågor, kunde Hans Exc. icke annat än håägtidligen förklara, att dess öde i afseende på dessa lagstadganden (hvaribland äfven innefattades Konungens rätt att pröfva banköreglementet, enligt ofvan citerade 10 8.) komme att bero af afslag eller antagande af 72 S:ns nya redaktion. Grefve Cronhjelm anmärkte da, att sedan han hört H:r Rosenblad öppet bekänna, att, kunde man icke få lagen stiftad på ena sättet, borde man genomdrifva den på ett annat sätt, ansäg han sig pligtig söka bevara vår statsförfattning för ett mot Grundlagarne sa stridande försök.? Grefve Horn hembar sin tacksägelse till Haus Excchens H:r Grefve af Vetterstedt, som tillkännagifvit, att det icke vore Konungens afsigt, att på det sätt H:r Rosenblad antydt, komma till den åsyftade förändringen i lagstiftningen för Banken. II. Excaf sisetterstedt upprepade, och törklarade öppet att 72 s:n nya redaktion skulle helt och hållet inverka på detta förslag, och att säledes både Utskottet vid behandlingen deraf, och Stånden vid dess slutliga pröfning nödvändigt sko2 SN -t HM HH 06,mm2mm:).qup-— po HM ———— — -n— —— la till följd af ett afslag å den nya reduktionen af 72 S. göra alla de förändringar, som med ett sadant afslag voro förenliga. Uti ett påföljande plenum yttrades af H. Exc. Grefve Mörner, att afsigten med Banklagen vore tydligen uttryckt, att denna lag skulle vara beroende af det hvilande red aktionsförslaget för 72 SsS. Uti samma yttrande, hvari II. EXC. märkliga uttryck om Jarkägor, väckte af desse tidningsskrifvare förekom, sades äfven, att andan och lifvet af 72 8. R. F. är, att Ständerna äga göra lagar, författningar och reglementen för banken, och kunna föreslå Konungen, att på det eller det såttet sanktionera den eller den delen af författningar för banken, hvilket följaktligen enligt Hans Excellens förklaring, helt och hållet berodde på Siänderna. Det var i samma plenum Hans Excellens af Wetterstedt vidare yttrade, att om ocksa någon oaktsamhet i motiverna skulle finnas, så håde han dock ej väntat sig fa höra, att sådant skulle härledas från nÖgon afsigt att göra en statskupp efter 1789 års modell; hvarvid H. Excellens tillade: hade förenämnde afsigt legat förborgad under förslaget, så tror Jag, att, oaktsamheten oaktadt, man ställt båttre tilli. En annan Rädgifvare , Friherre Akerkjelm talade om, att det vore Rikets Ständers rått att inbjuda den andra statsmakten i ett slikt lagstiftningsdeltagande, och att motiverna icke innefattade något beslut utan en framställning , som underställes vederbörandes pröfningH:r Rosenblad anförde ytterligare att han icke fann 72 s:s närvarande redaktion hindra Rikets Stånder, att underkasta sin lagstiftning öfver banken samma band, som i andra frågor af allmän beskaffenhet 3; och att han erkände motivernas uppställning olämplig, oklok, och hvad annat adjektivwn man behagade; han medgat den brist på riksdagsklokhet. — riksdagstaktik — det öppna, ärliga erkännandet af motivernas författare förrådde (nemligen att hvad man ej kunde vinna på en väg, det borde ske på en annan); han kunde blott ej medgifva, att det vore olagligt. Alla dessa yttranden äro, som Läsaren finner, af ett ganska stort intresse för bedömandet i detta ögonblick a: den position, ministeren antagit genom den nu aflåtna Kongl. Skrifvelsen. De visa alla, utan undanfas, att Konungens Rädgifvare äfven då visserligen ansago nödigt och nyttigt, att konungen finge dalte pröfuingen af stadgarua för bankens låusrorelse. men att de liksäl högtidligt erkände, at ett sådant deltagande het och hllet mäste bero på 72 ims utgång, eller vtterst derpåatt atslag dera icke kunde ndra Rikets St inder att öfrerlåta detsamma påanuat sätt. Och nu hafva kväll aa desse samma lkadgifvare tillstyrkt Konungen. att ulfölrva eu sardun pro amesrätt emot Stauderuas beslut. Huruvida denana såörändiring ma avses sosom bevis derpå att man nu ställt bättre fill, såsen lå. i.. frolve Wetterstdt uttryckte sig, och i hvad mån Kunungens Maskrifvare skörda de börtresande Ständernas tacksamhet tör denna afskeds änk och öke fölkets förtrocade till Regeringen, det lemna vi derhän, Så mycket kunna emedlartid åsigter och ölvertygelser inom ett ur torndras!