Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1835, sida 2

—— —— t trrrritttmg3t— ——————t——20X7 för flera dagar sedan arrjore! samt, der genom att tva Stånd stadnat mot två, enligt Srundlagens ovilkorliga föreskrift försallen; men man envisas dock ifrån den Ministeriella sidan att icke betrakta den sa, utan söker nödvåndigt med alla möjliga habiliteter att få den hänvisad till afgörande af Förstärkt BankoUtskott. För att komma till detta mål vägrade ocksa Bondeståndets Talman och I.andtmarskalken i Lördags proposition på gillande af BankoUtskottets anmälan, det Utskottet ansett frågan euligt 75 8 Riksdagsordningen böra förfalla, hvilket hade till följd, att da Bouvdestandet det oaktadt begärte propositionen, tvisten hänskots till KonstitutionsUtskottet, som med fem rösters pkfuralitet i går e. m. ogillade Talmannens vägran och törklarade honom skyldig att lemna den äskade propositionen (huru det gick på kReiddarhuset, eler att der Eandimarskalkens handlingssätt, af den vaviiga pluraliteten godkändes, behöfver väl knappt nämnas). Detta beslut at KonstitutionsUtskottet, som var helt och hället oväntadt, ty Utskottet har allt hitintills gillat hvarje af Talmännen under Riksdagen vägrad proposition, och dessa ha ej varit få, skall i det Ministeriella lägret ha väckt en stor konsternation, och konklaver följde derpå i gar afton. Hvad resultatet blifvit af dessa rådslag torde väl nu i qväll möjligen komma att uppenbara sig i Piena. Besynnerliga rykten cirkulerade redan i går afton. Uti Borgareståndet väcktes i Lördagens Plenum motion af Hr Halling uti ett utförligt muntligt yttrande, det yppersta vi hört under Riksdagen, att, sedan nu alla göromal voro slutade och sragan om Pankoreglementet enligt Grundlagen äfven måste anses afgjord och förfallen, Borgareståndet matte inbjada de öfriga Riksstanden, att hvart och ett besluta och alägga sin Talman. att. på sått 81 s Riksdagsordningen stadgar, träda inför Konungen och anhålla att han måtte aflysa Riksdagen och Ständerna på Rikssalen uppkallas. Vi skulle önska, att de Radgrrvare, som fortsara att vilia upf mnalla Riks lagens slut för Reglemcutets skull, matte ba åhört detta krafttulla och genomträngande tal; mähanda skulle lusten att vidare motsätta sig Representanternes billiga Önskningar ha förgatt dem! . . . I gårdagens Plenum upptogs åter motionen och bifölls utan diskussion och votering, så att inbjudningen genast afgick genom protokollsutdrag till de öfriga Standen, hos hvilka den således i äfton troligen förekommer. Presteståndet afsände deremot i Lördags eu stor deputation för att förmå Borgareoch Bondestanden, att ingå på Ståndens beslut, att Riksens Ständer sjelfva, och icke genom Bankofullmäktige på sått hitintills ägt rum, skola öfverlemna Reglementet till Kongl. Maj:ts kännedom och anhålla om Dess prolongation af de delar derutaf som röra Allmänheten; en inbjudning, som Ståndet redan förut utan framgang försökt genom protokollsutdrag, men som det nu för bättre verkan förnyade genom DeputationMen äfven denna metod lyckades icke. På hvarje Svensk man, som behjertar bevarandet af våra konstitutionella rättigheter, maste förestaende framställning göra ett lika angenämt som djupt intryck; man finner nemligen häraf att det icke, med en 17 månaders läng riksdags-taktik, lyckats vederbörande ait uttrötta de få bland Svenska folkets representanter, hvilka under innevarande Riksdag kämpat för Grundlagens helgd. Att Regeringens organer äfven tillatit sig versioner afordalagen i Kongl. Maj:ts Kommufikationer, de der frumkallat anförande likt nedanstående af Anders Danielson, visar en oblyghet. hvilken, base som det nu synes på dålig grund, förr eller senare förer dem till undergång. Anders Danielson ytwade sig som följer: Det har af Talmannen blifvit oss tillkännagifvet, att då Banko-Reglementet äånnu icke till Kongl. Maj:t inkommit, ILÖgstdensamme ej kunde bestämma dag för Riksdagens afslutande, och denna communication år förmodeligen ärnad att användas Såsom skäl, att förmå Bonde-Standet till rubbning uti dess en gäng fattade beslut, att förebygga, det Regeringen icke på detta indirecta sått må kunna tillvälla sig en andel i BankoLagstiftningen, Som, enligt Grundlagen, tillkommer Rikets Ständer allena. j Kongl. Maj:ts mening måtte hafva misstagit sig. Ty mig förefaller det näMig förekommer det likväl, som att ötversättaren på värt språk af: ra omöjligt, att Kongl. Maj:t, som för nagra veckor sedan, uti ett genom Illgt, 2 J:l, ge! tryck Allmänheten meddeladt tal, förklarade sig icke vilja erhålla någon pröfningsrätt, rörande Lagarne för Banken, eller någon ansvarighet för Rikets Ständers beslut derutinnan. att säger jag, Kongl. Maj:t skulle göra Banco-Reglementets öfverlemnande till vilkor för Riksdagens afslutande. Annu mer omöjligt förefaller mig Sådant, då jag forskar i Grundlagarne, och finner i 81 8. Riksdags-Cdningen tydligen stadgadt, att när Riksdag fulländad är, d. v. s. alla Riksdagsärenden afgjorde. TaälUusännen böra sadant hos Kongl. Maj:t anznäla, hvarefter Kongl. Maja är skyldig att hemtörlofva Ständerne. Och da Grundlagarne på IAUt ställe stadga, eller eus antyda, att R. Ständer skola till Kongl Maj:: ÖvUrlomma Banco-Reglementet, Så är det mig fast obegripligt, utt ett padant vilkor kunde fästas vid j Riksdagens upplösning. Frågan om Bango-Rärlementets sanction eller ötverlemuande. har redan, enligt Grundiagen, forrallit och dana gak är således afgjord. Att nu äter upptaga densamma och upprifva fattade beslut, vore väl det mest oformliga uf allt och med lika fog, som Kereringen skulle kunna föreskrilva Rikets Ständer att, sa framt de vili ätsköjag, ändra sitt beslut i denna omständighet, skulle hom kunna säga: Rikets Ständer få ej atskiljas törr, än de beviljat alla de anslag vi fordrat och bifallit alla de Propositioner vi framställt. Jag öfverlemuar till Åder M. Batt sjelfve besinna, om icke på detta sätt, antingen Regeringen skulle få