M. II. Vi lefee i en tid, åtminstone i ett land der d: ossentliga karaktererne av få. Väukocet för att bilda dessa torde vare att förstå och erkånna sturas värde Det är nv.äUL uran icke titid Sör dos så Emedllertid finnas naturer. bv ika :KA ktriskt bana sig väg till hvar2 ijerta, vide söne — esse a ssVarda, sopa, levande uppenbarelser al mHUHmiskan. Hos dem ligger atven iroet till den offentliga Karakteren, till iet för smniogen uppoffrande lugna, redbara, bestämda väsendet, hvilket utmärker den sanne Wedborgaren. En af dessa var Otto August Cronhjelm. Uti sitt enskilda lif ett mönster som Make och Fader. omtänksam och driftig — förbindlig emot alla, gästfri och skild från alla de vanor och fördomar, som ej sällan rättvist förebras mån af hans börd, var han ålven. uti hvilken rigtuing af offentlig verksamhet man sag honom använda sis, alltid vid gladt mod, alltid oförtruten, ihärdig och duglig. Den sällsynta snabbhet, hvarmed han genomträngde ett ämne, unde endast jemföras med gen sällsynta förtnaga han ägde att framstålla det angenämt och lättsattligt. — Och ändock hvilade aldrig hans forskning. — Hans framställning lyste icke sa ofta just at snillets blixtrar, men den spridde ett ljus öiver föremalet, hvilket gjorde det åskadligt från alla sidor: den verkade en förnöjsamhet hes ahörarev, som endast den upprigtiga utgjutelsen ur ett godt hjerta och ett klart förstand kan astadkomma. Men havs jordiska voerksambet är bruten: hans menskliga stämma förstummad. Döden bortryckte honom i hans bästa alder; ban föll ett offer för sin menniskokärlek. i den härjande farsot. som nyligen hemsökt oss. Hvad han uträttat för Fosteramdet var visserligen ännu icke mycket: men det var dock tillräckligt att tillviuna honom hvarje redlig och upplyst Svensk mans aktning och erkänsla. Hvad han kunnat komma att uträtta, till hvilket resultat hans medborgerliga verksamhet utvecklut siv. så framt en högre sivrelse icke så tidigt amett honom mogen för ett bättuwe lif — det kan ingen mensklig blick genomtränga. Men deruti tror ja: mig uttala en allman opinion, att få mån i de sednare tider funnitsva bvika Nationen halt så manga andedningar att grunda stora och trosterika förhoppningar, som på Otto August Cronhjelm: ty han förenade hjerta med förstand; kunskaper med törmagan att använda dem; allvar med saktmod; kraft med lugn och ett rastlöst nit, och — måhända det sällsyntaste af allt — han ägde alla dessa egenskaper, utan att vara besmittad af egenkärlek, eller vilseförd af Jelflörnöjsamheten och öfvermodet. Emedlertid har, äfven emot honom, smädelsen riktat sina pilar. De återstudsa dock mot hvarje redlig mans lugna undersökning, hans pligt att icke dömma i mål, der endast Gud eger dömma. Men då jag kommit att nämna Smådelsen mot en man, för hvars möjlighet af sjelfförsvar grafven satt en oöfverstiglig bom, har jag jemväl vid detta tillfälle ansett mig skyldig hans minne, att offentligen förklara, att så framt vitsordet Ifrån en ärlig man. som bade under den aflidnes lesnad och särdeles etter hans död med den noggrannaste uppmärksamhet granskat alla enskilda och oHemtliga förhallanden, ma eålla framför det smygande förtalet och smådarens på iotet enda faktum grundade anklagelser. att — Säger jag — inter enda förhallande. ingen enda omständignet kunnat af mig upptäckas ellar ens anas, som lemnar den aflägsnaste skymt af anledning till den Slutsats att Otto Åugust Cronhjelm var nagon annan anv sådan han i dödsStunden förklarad framstod för hela Svenska Allmänheten — en lika ädel wenniska som en upprigtig. varm och upplyst vån af friheten och Fosterlandet: en redbar, oförskrärkt och värdig Reprecentant. Sasom sådan, M. H., hafven J ock städse aktat och älskat honom: Vi hatve i dag på hans jordiska bvilostäile rest en af Svenska Medborgare conad värd at havs minue — redan länge har den varit resta vara hjertan: den blifver der bestandande, så långe de röra sig för sanning h och rätt. : Sagsom fordom Atheniensarne för sin Aristides, ha äfven Svenska MedI borgare genom sina bidrag sörjt for uppfostran at den aflidues döttrar. Från sin himmel sänder han Eder sin tacksamhet derför. En skal för Otto August Cronhjelms minne. Matte Srerge finna mänga, hvilka lika trofast, lika lugut. med Samma fristune, Samina kraft i vilja. ljus i omdöme, och åfverlägsenhet i förmaga ataga tig Fosterlandets och Reforoternas sak! Nedanstaende verser författade af Ingelman, afsjöngos härvid. Sorgen stiger Å a