sronären 14 dagar å 3 veckor på uppvägning i Packhuset, och det fartyg, som skulle äter intagit samma gods härstädes, ofta hinner till Stockholm innan samma gods ens här blifvit uppvägdt? Langt ifran att vilja lägga Packhus-Inspectionen något till last, för det varorne ej bli sa hastigt uppvägde. som ägarnes interesse fordrar, borde dock Drätsel-Kommissionen. — då Staden har en så rundelig inkomst af alla vågbara varor, långt för detta, i den delen af Ostindiska huset, som tillhör Staden, upplåtit ett större Magazin, på det vägning mätte kunna ske på 2:ne ställen och varorna emottagas direkte af Pachhus-Direktionen. Det är i sauning ganska härdt. sedan godset väl kommit på strömmen och kan lossas, att blifra uppehällen dermed, — att betala liggedugar till Skepparen eller ock hyra på egen depens. att efter vidipitiga omgangar med ansökningar till District-Chefs-Eiwbetet, dubbla arbetspenningur äv. e., ej allenast se varen fördgrad. utan ock tilltalet förloradt att sälja densamma: ty ofta händer, att den artikel en flandlaude skulle kunna afyttra i dag, om den kunde disponeras, sedermera månader, ja kanske är, får ligga, innan den blir lika begärlig. Hvem ersätter väl den förlust Köpmanuen derigenom lidit? Sunda förnuftet tycks säga. att Drätsel-Kornmissionen bör rätta dessa förhållanden efter Stadens Handel, men icke att handelu skal vätta sig efter ett trängt Packhus eller en otillräcklig Packhuspersonal. och vederbörande kunna ej bättre ådagalägga sitt nit för Stadens allmänna välfärd, — hvartill Handeln är källan, — än att de, med all skyndsamhet, i samråd med Herr DistrictsChefen, vidtaga alla de atgärder, som kunna bereda varaägarne tillfälle att efter godsets lossning fa det vävdt, så att det, efter Tullens erläggande, må vara åtkomligt till fri disposition ; ty den skada den enskilde lider genom uppehall och törloradt tilltätle för alsatltuing kau ju, summanlagd, aldrig anses annorlunda än hela samhällets. Betraktar man den lätthet med hvilken, genom Mekanikens begagnande, de största Skepp i London, ja till och med i Köpenhamn, på en dag lossas, och man ser här, huru mennisko-kraften onyttigt utnötes och tiden förspilles, arbetet fördyras och fördubblas. så skulle man tro, att tid och menniskohänder hos oss icke ägde något värde. Att i Rikets andra Handels-Stad ingen kran skall finnas till tyngders upphissande utanför Packhuset, att den förenkling i Kronans Packhus skall saknas, hvarigenom vigternas lyitning från skålen för hvarje persedel förekommes, en förenkling, — som finnes. i hvarje Köpmans Packbus i Köpenhamn, och hvarigenom 3 gånger så mycket skulle kunna vägas som nu: — allt detta är ofullkomligheter, som vittna om en stor liknöjdhet tör bandelns befrämjande, och faviskt kan det kallas att vidtaga anstalter till uppbyggande af en ny Börs, innan så enkla, men likväl så maktpåliggande, brister blifvit afnulpneEnnan man tänker på försköning. är det bättre att tänka på det nyttiga. Ett Packhus, uppbyggdt vester om lsjornbergska huset, med ett stort Magasin åt Hamngatan earh ett dylikt åt Masthamnen. som lätt skulle kunna uppmuddkas, skulle saval vara ett förskönande för Staden, som en stor vinning c och begqvämlighet för handeln, och bättre pryda sin plats, än de mörsare o kononkulor. hvilka nu ligga der, men utan skada torde kunna flyttas längre ut på vallen. En dylik byggnads uppförande på förenämnde ställe vore så I mycket lämpligare. som behofvet länge påkallat ett skjuls apterande derstädes för lastade hemförarebatars förläggane e under regnräder; och då vunnen, men dyrköpt, erfarenhet af vadan för synnerligast manmmaktuarvarors och styckegods bevarande för väta ej mindre i batarne. än synnerligast under ligandet på öppen sata, da utrymme i packhuscet förbjuder dess inrymmande derstädes, före oz efter upprägning och undersökning, äfven fordrar detta; så synes oss, att ett Packhus uppsörande på saka!ade Franska tomten icke kan undvikas, om ock medförande för Staden. större kostnad, än apterandet af ett extra Packhus i Stadens andel af Ostindiska huset.