Red, gar Uns:s önskan till mötes, då den intager följande: GOTHEBORÖS DAGELAD. Med löje och medlidande har man en lång tid bortåt förnummit Red:s af G:borgs Dagblad Pygmee-föorsök. att vända upp och ned på Jetten den treehige: Aftonbladet. Det Nya och Det Nyare Aftonbladet. Hvad är ändamålet med de qvickheter. hvarmed Rod. fyller sitt blad? Hvarföre insänder han ej sina mönstringar. sitt ovett i försegladt convert till föremålet derföre, utan nedsvärtar med fostren af ett personligt hat. pecuniär atund sinatiduing. med hvilken numera ganska få vilja ha att beställa 7 Tror, kan att dessa infall och utfall kunna imtressera. roa, upplysa och förbättra? Ox nej! för bibehallandet af tron på hans sunda förnuft måste man antaga att han icke tror det. Ty skulle han cj ha märkt den himmelsvida -Rkillnaden mellau sina och Aftonbladets produkter? ej ha märkt, att det fattas honom al stilistisk förmaga, lelnadsvett. ja anständighet: hvilket, i förening med en ryslig tasatthet och brist på combinat:ionsförmåga, han insveper i en mängd ord, sarande läsarcus öra, förskaflamde honom sjelf stläsje och medlidande. Dock tyckes han redan ha funnit läsheten af den punkt, hvarpå snillets Gud ställt eller kanske rättare lagt honom: åtminstone tyckes han vara. ett lefvande bevis derpå: att i medvetande af egen ringhet skriker man alltid värst. För att nu komma uym på nagonting högt inom mile lets, publicismens och gunstens område, — som hans boning år i (ÅtHeborgs Stads. tillgriper han åtskälliga medel som vittna om en lag själ En låg själ vänder sig alltid från sak till persev, och Redacteuren har derpå gifvit prof, genom antallen mot medlenanarne at Aftonbladets Redaction. — Sedan han uppgifvit deras namn till en del rätt, till en del rasande, mönstrar? den oförliknelige dem i hvad Titlar och tjenstebefattning vidkommer, ty för honom år guld på fracken mer ån snille , i själen. Han har fätt reda på en mångd Visar (sedan han först uppåtit honingen, som framdeles väl kommer att rifva honom i buken) som han kallar dem och gör dem genom ett hofantligeu qvickt? infall till de 7 vise i Aftonbladet. Märkvärdigt nog! han tyckes ej besinna, att en tidning redigerad af 7 visa år förmer, ån on. redigerad af 1 tårhufvud, hvartill ju hvar man i Svea Land har samma rättighet att promovera honom, som han haft att till rang, heder och värdighet af vis någon upphöja. — Till åtlydnad af jus talionis vilja vi uppge Anns namn, och dymedelst förskaffa det en ofientlighet, som dess ågare ej förmått bereda detsamma CHARLES BackMAN, Boktryckare, then sig ock Consul kallar och kalla låter (hvarpå han, åudock han det icke år, en vacker dag torde anmanas att förete bevis), — är den märkvärdige, som utger en mycket god tidnivg och följaktligen borde kunna anses för en för Regeringen mycket god man? — Men, ack! den. ne man dr beklagligen en nulla. hvilken förgåfves skall afvakta ett stjernfall, en titel m. m. — Han förblir, som hans trogne vän (älskaren af ost och skinka) en gang skref: ett ejderdun på händelsernas våg. Han fracar hvem som uppdragit U:r L. J. Hjerta ledandet eller ens representationen uten opinion: och fruktade vi ej Herr Consulns och Boktryckarens oråd ). skulle vi vara frestade. att för honom framställa samma fråga. — Men — met den råttsjonise mannens hela sjelfförtröstan, i medvetandet af ådla handlingar Åe., Åc., : J : 7 1 Åc., Åe., går han, Mönsterherrn (d. Å. mönstret för herrar) att ge vss exempel på den san ning: att Mangen låter solo höra, Som borde trampa orgorna. P. i Uhpsala. F) Vi frukta ej frågan: lleter herrn Lundberg2: — ty vi äro för langt från