fulla systemål. Härvid hade nämnde kusk påskyndat körningen, för att före. komma sin motståndare. NMen icke kunde vaktaren, som visste af egen erfarenhet, att ett par menniskoben mer eller mindre betyda icke så mycket, eå här i alla fail gifvas tråben hvaraf han sjelf begagnar sig, och som ju ändå är i Stadens, således äfven Statens, tjenst, och dessutom måste stå under Pöoliskammarans omedelbara protection, låta hindra sitt tjenstenit, ifrån att, ilk vagnen just var i passagen i full fart. kasta bommen mot densamma, eguru såkert vagnen derigenom tog dödsknäcken. och, som nämdt är, kusken lätt kunde delat hans öde. Nu skulle naturligtvis vaktaren stå till svars för vite förhallande, som visserligen i allmänhetens ögon var straffbart om icke zeurent. ehuru hans Patroner, som bättre första bade hvad en likvagn och ett menniskolif åro värde, visst måste gilla sin Cerberi förhållande. Som ur, sägt för detsamma uppgaf denne, att han erhållit mundtlig tillsägelse af PolIiskammaren, att hindra likvagnars passerande. För denna myndighet, lika verksam som fordom Påfvens bannsträåle. måste naturligtvis alla skål vika. Bock kan den nåsvisa förvetenheten, hvars yra det just nu år, att titta de mättutöfvande i korten, icke afhålla sig ifrån några fragor. Skulle man härvid först fraga, Avariill ett dylikt förbud skulle fjena, SÅ svaras åter: käre LÅsare. hvartill skulle det tjena, om du fick veta det? Du bör veta det Är ohemult att fråga de maktägande, hvartill deras atgärder skola tjena. Snarare kunde det sättas i fråga, om det ens bör anses såsom möjligt eler tänkkart. att en Åuctoritet skulle kunna utfärda ett förbud. så stridande mot allt vdm:Åt förnuft, som det ifragavarande, att betaga den nva förträffliga allee-anläggningen. den reelaste nyttan den har, att nemligen beftia Stadens invanare från det obchaget, att, synnerligen under den varina arstiden, se de hun4 dradetals Lik, hvilka från Hagorna och Masthngget transporteras till begrafningsplatsen. skakas på Stadens stengator. för att så mycket mer utveckla, och så väl bland de gaende. som i de närmast belågna husen, sprida de stin kande ångor dem atfölja. Sådant skulle bevisa verkligheten af den förkärlek för osunda ångor, som man så ofta, ehuru orått, trott sig röja inom nämnde Kammare, och med detsamma, på ett dylikt domslut göra tillåmplige de till motto använda orden af Fru Lenngren. Nämda obehag för Stadens invknar6 af Likens förande genom Staden, tyckes åtminstone hafva bordt upprägt considerationen för de i nya Allken promenerande, hvilkas nerver man genom detta förbud synes vilja hafva skonat för den påminnelse om deras dödlighet som de framtägande svarta procesionerna kunna gifva, då de i öfrigt deraf icke kanna ute på fria såältet hafva de olågenheter, som måste uppstå under täget genom Staden. Å andra sidan, om nämda förbud mindre synes vara ett at Poliskammaren i laglig form sattadt beslut, än eft infall af ett par bland dess Ledamöter, alstradt af begåret att, i sälkkap med sin Adjunct vid bommen, få visa allmänheten en ny utsida af en makt, som kanske finnu äger nyhetens behag, — så kunde frågas, om samma kan anses bindande för allmånheten, då det, utan något slags förutgånget offentliggörande, och utan nägot skriftligt bemyndigande, blifvit lemnadt såsom ett personligt uppdrag åt en anenniska af en så freförgåten natur, som nämde vaktare visat sig Äga. Skulle åter denne på eget bevåg tillåta sig ett dylikt ofog, och dertill hafva den oförsyntheten att till sitt eget skydd, skjuta framför sig de respective männen på Polisens medlemmar, tycks detta förtjena en alvarlig nåpst. Emedlortid kan man icke undgå den aumårkningen, att den Auctoritet. hvars iullytande, i sina yttersta punkter, inkste hvila på den ofiast rusige och derigenom åi mycket mer vacklande bomvaktaren, om den kunde mun i sanning atven såga, att den står på dåliga fötter. — —— (Insändt.) Vänlig erinran till atgifraren af O:burgs D. B. Undertaknad, som många gånger observerat med hvilken accuratess Tit. rättat de feltryck. som möjligtvis af misstag eller annorledes. influtit i dess