Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1835, sida 2

GOTEERBORGLäsaren torde paminna sig, att vi i N:o 10 af denna Tidning framdroge alla de omständigheter, som vader fortgående rannsakning förekommit emot Låns-Vaktmästarem Carl Andersson, rörande de fran härvarande Länshäkte, natten till den 10 December sistlar, förrymde fangarne, och med anledni deraf tillkäånnagafvo vår förundran öfver att Andersson, på hvars högst straff värda förhallande i tjensten rymningen närmast berott, ieke. med afseende till brottets. urbota beskaflenhet, blifvit manad i hökte, hvartilllagliga anledningar icke saknades. l Det är mindre troligt, att ifrågavarande vår uppsats förmådde vissa Eedamöter inom Kämners-Råtten att frångå möjliga kousiderationer för Anderssen: men nog af, Andersson, hvilken, i stöd af en vunnen seger vid en omröstning inom Kämners-Rätten, em längre tid var på sui fot, inmanades slutligen. den E3:de sistl. månad i hHäkrteDom afkunnades slutligen den 16 innev. manad: Andersson dömdes tjensten förlustig samt att skta par spö. oelt Vaktknektarne Gustafsckon och. Olsson likaledes. tjensterne törlustige. samt att hvardera undergå 6 par spö. Andersow hade under rättegången vetat förskassa sig ett läkarebetyg. hvilI ket är lika märkvärdigt för dess stylisatiom sow der hlifvit det genom det ylterligare läkarebetyg, som Rätten, tillfälje af dess. mindre bestämdhet. fann sig föranlåten infordra af Stads-Läkarne. Vi intaga nedan begge: dessa betyg: det förstnämnda af t. f. Regiments-Läkaren Z. Lundblad är en :godhit för Samlare, och det sistnämndas innehall ger rik anledning till reflexioner öfver det förstnamndas halt. Man anser i allmänhet Andersson för em tät man: men det tillhör icke oss att undersöka hans kroppskonstitntion, helst vi förmeda att Doktor Lundblad käat efster om har har god rygg. — Betygena lyda, som: följer : Vaktmästaren i härrarande Lönshäkte C. Andersson. som, i händelse han blifver dömd till spöstraff, har tidtals flera år hafvit regolsera Podager-ansall: uti sistledne Januari manad insjuknade han på samma sktt, men då öfvergick sjukdomen på nägra dagar till Bröstinflaummation och Congestion at hufvudet af ganska betänklig beskaffenhet. Jag anser honom. saledes i följd häraf sannolikt ej konna uthärda nagot spöstraff utan fara för dylik blodcongestiom och Apoplexie. Hvilket jag bärmed ej allenast på mim redam afsagde Embets-Ed intygar, utan och med deunhn min edeliga förpligtesse: Så saut mig ud hjelpe tå! tit celr Själ! bekråftar. Götheborg den 2:dre April 1835. K. LUNf B. Afr, t. f. INäcgem:s-LÅkure— Till följe af Vällosl. Kämners-Rättens anmodan till underteknade att