Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1835, sida 2

af Folket utsträckta behof af bildning och utaf ordnande af de dunkla såreställningarna, som skapat hvad man kallar Journalismen, och manne icke det är en sanning, att denna oro, dessa anspråk skulle hafva gifvit sig luft i annan, säkert vadligare, form, om Tidningarne ej funnits såsom organer. Dolkar och gift äro mangenstädes yttringsmedlen för missuöje: man må då tacka Gud att lefva i länder, der dessa vapen ersättas af papper och svärta. Vi tycke således, att man mätte tro sig tala till ömkligen ensaldiga nrenniskor, da man vill demonstrera, att oroliga Tidningsskrifvare skulle förma våeka någon betydande oro bland menniskor, som känna sig belatna med sitt öde, eller att tvertom så kallade loyala Tidningar kunna nagot uträtta till minskande af ett verkligt och grundadt missnöje. I England. der man haft mest af nöd, missnöje, uppror och revolutioner. har man först nyss fatt det inkallet att skrifva det onda på Tidningarnas räkning, ehuru Tiduingsvä-endet der längst funnits och varit häftigast. Ej eller torde nagon viija skrifva de senaste Polnska oroligheterna på tidniugarnas räkning, tv i Pollen funnos få tidningar, och åtminstone inga, som vägade visa missnöje. Det år ocksa eu besynucrlig inbillning, att tmngarne skulle vara en egen oberocude mast, som kan Skapa känslor och tankar, hvilka ej annars funnes. eller hafra out eget syftemål, en egen åsist. fremmande för bade Styrelse och sok. Detta sednare vore kanske tänkbart, om tidningsskriivarne vore ett eget släste, skildt fran de öfriga statsborgarne, eller ett skrå med egna privilegier och intetrrsvnmed egen bildning, med ett ord en kast, skid från andra san:hällsklasser och sluten inom sig. Men det grova oförstavdet i skriket om den sa kallade Joernalismen framlyser klarligen för hvar och en. som förmar begripa eller icke vill ignorera, att publiciteten är ett öppet fält. der hrar och en far oppiträda och anfalla eller försvara sig, der hvarje mening. hvarje interesse kan bafva sin organ. Denna tankarnas och viljornas obegränsade vädjohana är såtedes ingen ting annat än en emancipation inom tankens rike, en möjlighet för : hvarje enskild tanke att uppenbara sig och saledes blifva fleras, ifran att vara blott ens eller nagras. Sålunda torde man lätt finna, att i ynbliciteten ligger till gund samma idte, som för de manngranna sammankomsterna och de offentliga talen i forntidens små republiker, samt för allt hvad offentlig skola heter. Hatet mot den så kallade Journalismen är följaktligen, i sin grund, intet annat än hat mot tanken och dess utspridande, vare sig grnom hrad medel som hirldrt. När man saledes såger: Journalismen har sändt tolkets kärlek från on regering, har skakat grundvalarna sör en statstörfattning, gjort styrelsen föraktad eller hatad, så vill man blott med andra ord säga: da folket kom i tillfålle att jemnsöra och utbyta sina tankar. att samrådas, då inträffude ofrannämude fenomener. Tideu synes vara kommen, att man bör bruka egentliga ord och gilva allt dess rätta namn: detta borde ä-von Journalismens fiender inkttava och icke tuer hrnhk: ett ords sen ingen ting Vyt t. 2.i.. dUec säerligt, att mCHULGKOTUUu meddela hvarandra sina tankar och känslor. Så länge menniskorna losya i samhälle och tänka. är det en naturdrift hos dem att utbyta tankar. Men da nagra förma tänka nagot mer än niängden och gifva uttryck at sina taukar, så blifver vanligen blott eu och avnan tuleman. Han bedömer ett förekommande åimne, en annan svarar honom, och mängden hörer på. Ofta bemägtigar sig blott en ordet i hela samhället i men om havs auctoritet skall blifva varaktig och obestridd, maste hans tankar dock i det hela öfverensstämma med de tankar, till hvilka mängden af instinkt drifves, fast ban icke förmar göra-sig reda för dem. Syhr:unda uppstodo i forntidens och medeltidens -ma stater de redan omnämnda offentliga talen 3 sålunda kunde Munken Sarynarula och Presten Soch rerell i sednare tider styra sina säderneslaud med pradihningar: sålunda bedrefs nästan hela Engelska revolutionen mot Carl 1. med predikningar. Engelska folket samlas som ofta districtvis och sumrades om allmänna ämuen och landets behof. Hvem som vill pasta, att dessa sammankowister äro sarliga för Styrelsen eller fiendtligt sinnade mot den — han lärer åtminstone icke smickra Styrelsen. Ilennes vänner maste, om hon skall förtjena att bibelmllas, vara tahika. ja pluralitet, atminstone bland de tänkande invanarne. Dessa vänner ega yttra sig. lika väl som oppositionen; och om de icke äro sina motståndare vuxne i vältalighet och raisonnement. så är detta ej heller någon compliment åt Styrelsen. Derföre har det ock aldrig fallit en Engelaman in, att dessa möten kunna vara farliga tör en Styrelse, NB. som förtjenar att vara Styrelse. Engelsmannen vet, att den sanna kunskapen och talonten vanligen maste träffas hos den klass. sem har nagot att förlora och saledes älskar Statens bestand. Skulle motsatsen inträtka. -a tror han detta bevisa. antingen att den högsta klassen icke är dev sanune, som förtjenar att vara den högsta, elller ock att Staten är så illa organiserad eller a illa styrd, att faran af en omåndring, ja af en skakning är mindre, ån olyckan af det uärvarandes bestand. Vid dessa sammankomster uppträda organer af alla meningar och infiessen : ingen kan vågras att blifva hörd: yttringen at hvarje mening är fri. Saodes om t. ex. de Encelska tidningarne icke på annat sätt blundade sig i pulitiken. än att de blott upptoge debatterna och besluten vid dessa sammankomster. jemte dem vid den stora R. kSsammankomsten, Parlamentet. så borie man väl icke förebra Tidningsskrifvarne för den opinion, som detta kunörande kunde bilda över hela landet: och likväl kunde blott härigenom en ka betydig verkan ske på allmänna tänkesättet. Men saumanträden och eobatter och bes ut äro just uttryck af alhimänna tänkerättet. Föjden b ve Åedesatt allmänna tävkesättet bildat allmänna tänkesättet. Skun den iitii. ÄUDm2 fF(HA.. ease