— rer dig till målet. Hör på nu min Son! spånn upp dina Asne-öron och fatta åtminstone uti minnet, hvad jag icke vågar hoppas ditt förstånd begriper. Jag skall, under den ud Herren behagar förunna mig till din handledning på denna bana, söka antyda en hemligen liberal tendens för densamma; då, sedan jag genom dödens åtgärd utgått utur Redactionen, får du för all del fortfara några år i samma anda. emedlertid då du sjelf är en odugling och torde få nog svårt att i längden hålla ut. dels emedan det skulle blifva för kostsamt att underhålla sådane skicklige mån som erfordrades och dels emedan de måhända icke ville nedlåta sig till underordnade medarbetare uti en Redaction för hvilken en så qualificerad Person, som du, står i spetsen; i detta fall, min son, vänd hastigt om bladet, skrif ovett så godt du kan, skafta dig medhjelpare hvar f—n som helst, om ock ibland sjelfva Polisens tjensteandar; smickra de store och högt uppsatte, förtryck de ringare, förfölj liberalismen, synnerligast de sannt och grundligt liberala Tidningarna; och som det lärer blifva dig temligen svärt att vederlägga deras alltför solklara och i ögonen fallande , lättfåttliga och sanningsenliga satser oeh principer , så åtnöj dig med att utösa öfver dem ett haf af ovett, tillegna dem alla de fel du sjelf eger; påstå att de under liberalismens slöja dölja det mest svarta skadebegär; att de äro lejda af nägon viss förhatad granne, för att stifta oenighet emellan styrande och styrda eller åtminstone sprida dertill föranledande farliga upplysningar, bvilket verkställes på det listiga sätt, att allmknheten devaf bländas, och hvaraf följer ett talrikt antal prenumeranter och att således vinningslystnaden är enda drifliådern till deras försätliga acclammationerFörtig visligen, att just detta är ditt enda syfte, samt att du inom dig hyser helt andra tänkesätt, än dem du i din tidning utbasunerar. Föröfrigt låt då och då i din tidning påskina, att du åtagit dig de fria konsternas beskydd; att du förstår dig på malningar, musique, sceniska föreställningar, m. ni., inblanda esomoftast uti dina recensioner doröfver en hop främmande utländska, synnerligast Franska, ord och gloser och var trotsig och beständ uti dina uttryck och ditt omdöme; detta bör du aldrig Åsidosätta hvarken i tal eller skrift, och dn skall deraf befinna dig vål; mångden, som, oss emellan sagdt, just ej begriper så förb ....t mycket skall anse dig för ett stort mirakel bland dina samtida, och länge hållas i den villfarelsen att med dig har ett stort ljus uppgatt ibland dem. Nu skulle det kunna hända, det du, oaktadt alla dessa hjelpmedel, likväl icke förmådde hålla ut i längden: i detta fall. min sou! kan du utan blygsel (hvilken svaghet ej passar för den röle du endast kan spela och som du saledes alldeles bör afkläda dig) reproducera andra tidningars i samma anda framkrystade ingenting i sak afgörande, utan (lika dina egne) med personlige ansall välspåckade gallsprångda pasquillader eiler, galgfogels-artiklar. Härvid behöfver du Just ej alltid nämngifva källan hvarur de härflutit, utan kan gerna, med en dis värdig oförskämdhet, låta dem inflyta utan någon signatur och saledes passera för egne; häraf skall de sleste af dina läsare, hvilka såkert ej äro i tillfatte hålla nagon controll deröfver. låta missleda sig att tro, det du och dina Legio (ty de äro många: säger texten) atminstone besitta en onttröttlig förmåga att skritva orett och pasquiller. Hvad åter dn egen personlighet beträffar, så, efuru du aldrig kan räkna på att, bland de grundligt underbygde och erfarne, spela någon betydande role. må du likväl icke underlåta att ge dig anstrykning af en man som känner allt, förstår allt och vet allt; skräfla och skrådera öfver alla ämnen, afhandla allt med en djerf sjeltviskhet — och då, hvilket af det föregående antydes, allt detta likväl alltid måste bära stämpelen af en ytlig afhandling, så sök blott vinna tiden genom ett vidlyftigt pladder, hvarigenom du uttröttar dine motståndare, hvilka, för att ej onödigt förspilla en nyttig tid med tillrättavisande af dina skefra äsigter och principer (i fall du eljest verkligen skulle hafva några sådane, hvarpå jag mycket triflar) med glädje skola taga tillfället i akt att få elut på dina visserligen må hända ordrikamen dock meningslösa eller falska argumnenter. Åf dem, som verkeligen kunnat se nog djupt i korten för att finna din hjernas svaga beskaffenhet, bar du ingenting att frukta, ty dessa se det under medömkan och tiga: då du deremot af mässan, som endast dömmer, likt dig, efter yta, efter mine, skall blifva ansedd som ett vidunder af visdom och förstand, emedan den endast tagit i betraktande din högljudda stämma. din oidrikhet, hvarmed du försvarade din sats, de Franska gloserne, som den (j förstod, och utomdess hade du Ju sista ordet och maste således segrande behalit valplatsen. Namnet, ehuru af föga vigt der personens eget värde är tillräckligt att fästa andras uppmärksamhet, måste hos dig, der motsatsen, tyvärr, nträflat. alltid utnämnas så Fransyskt som möjligt: visa dig alltid oblyg och sis aldrig förlägen om du ock. hvilket gunås ofta lärer inträffa. skulle bära lig dumt och löjligt åt, ty dumdristighet. oförskåmdhet och fråckhet, hvaraf In, min son! har temligen dryga portioner, slå sig ofta väl igenom. då sedligeten och ansprakslösheten gå obemärkta sin bana framat till glömskans temel; — courtisera Könet, förför Oskulden och skända Dygden, så är du comlett. min son!