462 (Utdrag utur en Resandes Dagbok.) i Under det jag någon tid uppehöll mig i G—, samtalade jag stundom Å med min Värd, en nagorlunda välmående Värdshusman, som röjde en för detta yrke om icke öfverflöädig, åtminstone ovanlig bildning och djupsinnig urskiljningsförmåga. — Ibland de många ämnen som utgjorde föremål för våra samtal, intog äfven Tidnings-Litteraturen sitt behöriga rum. En dag, då detta ämne sysselsatte vär tankegång, berättade han för mig en I historia, märkvärdig i sitt slag och just ej alldeles otillämplig för tiden hvaruti och orten hvarest den berättades. Dess innehåll, som i sdammandrag följer här nedan, torde rättfärdiga den rubrik jag häröfver anbragt. nt För flere år sedan (började min vård) bodde härstädes en man, hvars Initial-bokstäfver voro alldeles lika med dem, hrarmed en viss Orden beteknas, jag kan nu ej erinra mig, om han var född Svensk undersåte eller endast naturaliserad Svensk medborgare: säkert är emedlertid att hans födelseort, efter nu varande local-förhållanden rikena emellan, icke ger anledning att bestämma det förra; lika mycket, den mannen var en odräglig menniska, låg för det mesta uti vidlyftiga Processer med ortens anseddaste invånare, hvilka, om man hyst förtroende till de skrifteliga och munteliga anföranden, som af honom fabricerades till förökande af de derI förutan ända nog digra Protokollen, visst ej vore värde en drick rent vatten. Detta, i förbigående sagdt. om den gamle. hvars stoft redan länge hvilat i jordens tysta gömma. Frid öfver de döda! — Det var icke eller min mening att störa den. men denna inledning var nödvändig för att komma till mitt egentliga ämne, som troligen mera skall taga Eder I uppmärksamhet i ansprak: Denne odräglige man hade, bland kflere barn, en Son — — nns —. Denne hans Son (namnet, som för tillfället fallit mig ur minnet, gör mindre till saken) tycktes just ej lofva mycket för framtiden, hvaröfver Gubben esomoftast beklagade Sig. — Gud vet, hvad det skall blifva af dig min — — — sade han ibland, du tyckes mig i det nogaste duga till intet! Hör på min Son! om du i en framtid vill bestämma dig för något annat yrke, än att föra grepen och plogen, så välj det att utgifva en Tidning; (icke härmed sagdt. tillade han, att Tidnings-Redacteurer i allmänhet likna dine behornade Stallbröder, som directe äro skapade för oket: nej, min Son! att utgifva en verkligen läsvärd tidning är något heit annat: dertill fordras minsann bäde kunskaper, insigt och utomordentliga naturgafvor, och att det af dig någonsin skulle blitva en sådan, dermed vågar jag ej smickra mig: men af de instructioner jag nu vill meddela dig, skall du få höra hur da ända kan vinna en viss ryktbarhet, på denna för den sanna förtjeusten törnbeströdda bana. Som sagdt är. min Son! blit Tidnings-Redacteur och jag skall till och med, för att bilda dig hårutinnan, sjelf börja med utgifvanle af en sådan. och hvad jag derigenom ej kan bibringa dig, det inneattas i följande talisman, som, om du noga etterföljer dess råd, säkert fö