En tilldragelse har uppenbarat sig, som kan tjena till bevis på den vändning, hvilken Lord Wellington först har gifvit landets yttre politik. Man känner, att Engelska flottan har lemnat Arkipelagen. Nu höra vi, att den är afseglad fran dessa farvatten, att eu rysk flotta har framträngt genom Dardanellerna och åter intagit station i Medelhafvet. Om vi likväl, för att icke för langt drifra värt misstroende, skulle antaga, att England endast aterkallat sin flotta till följe at en för denna årstid nödvändig mesyr, så förblifver det icke destomindre sant. att Ryssland icke har förlorat en minut att begagna denna omständighet och att anyo bemästra sig alla ingangar till Constantinopel. Men dessa omständigheters sammanträffande med utnämnandet af en TorieMinister äro tör märkvärdige för att icke deraf sluta till en connivens. som utomdess gör allt möjligt. ja sannolikt. Man må icke vänta, att hielten af Waterloo gör törbehall inför Öfrerhufvudet för denna heliga Allians, af hvilken han sjelt var en af de ifrigaste stiftarne eller åtminstone befordrare. Emellan Tories och Ryssarne befiunes en förbrådring at hågkomster, intressen och politisk karakter. Man kan derföre anse ifrågavarande factum såsom det första resultatet af deras förenings-tfördrag