I 8. Missgernings-Balken. Uti Bonde-Ståndet höjde-sig ingen enda röst för Betänkandet. — Ryktet om nya Ånslags-Propositioner för Fömvarsverket börjar vinna ny styrka, och hemtar verkligen stöd af den befallning Reg. låtit afgå till vederbörande Autoriteter att inom den I Maj inkomma med uppgifter och utredningar, hvilka fullständigt adagalägga behofvet af ökade anslag för Treaje och, enligt ett i Stats Tidningen i går infördt Kongl. Rescript, nu äfven för Fjerde IIufvud-Titlen. I Sådant fall torde Riksdagen svårligen taga slut förrän efter Midsommarn!!! — Ridderskapet och Adeln har de båda sista dagarna fortsatt diskussionen öfver privatbanklagen-men utan att öfverläggningarna egentligen erbjudit nagot af intresse, annat än den kuriösa omständigheten , att då nagre ledmåter, i synerhet Hr Dalman, i går förmiddags yrkade, att privatbankerna borde aläggas inlösa sina förbindelser med klingande mynt om sådant pafordrades, sa vägrade IIr Landtmarskalken proposition på detta förslag , såsom en grundlagsvidrighet. Skälet härtill hämtades deraf, att 72 s:n Regeringsformen bjuder att bankens sedlar skola såsom mynt i riket erkännas, och Hr Landtmarskalken ansag förslaget stridande mot detta påbud. En annan icke mindre kuriositet inträffade på eftermiddagen, nemligen att sedan Standet tvistat om minimibeloppet för aktiebankers fonder och afslagit proposition å både 4 millioner och 2 millioner, så uvpställdes en voteI 3 I ringsproposition om 3 millioner å ena eller l å den andra sidan, hvarvid den förra antogs med sju röster mot ser — troligen det minsta antal voterande, som Sedan Riddarhusets instistande Ännu förekommit. Då efter denna voterings slut en annan skulle företagas till öfverläggning, hemställde Friherre Fredrik Boye, om icke det vore bäst att sluta för den dagen. emedan blott nio ledamöter utom kanslibetjeningen voro närvarande. Denna proposition vann ock sa till vida bifall, att plenum afslöts kl. 3 till 11 på aftonen. Friherre Ludvig Boye stadnade denna dag i minoriteten i afseende på minimisumman för akticsonder, hvilket föranledde honom till den naiva förklaringen att han maste aflägsna sig, enär den, som här ville tala för folkets bästa, ej kan vinna sin önskan; hrarpå Friherren gick sin våg.