Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1835, sida 2

— 232w22 ——— ÅEL — — ——— va mer sammanhang med frågan om Bankens rörelse och förvaltning eler garantierne för myntbestämningens upprätthallande, än med t. ex. fiagan om Bränvinsbränningen, Stängselförordningen, Tullbesillningen eller hvilken annan Riksdagsfraga som helst? lTur är det tänkbart i ett s. k. konstitutionelt Samhälle, att Representationen far emottaga en Konungens Skrifveke, emot hvilken samtlige Ministrarne reserverat sig, utan att nagon ens gjort mine af att lemna sin plats? Å. Hvad skall man tro om sadane Ministrars vördnad och kärlek för Konungamakten, för Majestätet, hvilka, oaktadt de ej vilja öfvergifra sina Embeten, likväl fela till den grad i grannlagenhet, ätt de öppet inför hela Nationen motsätta sig sin Herre och lata Majestätets opinion ensam blifva föremålet för det mer eller mindre stränga ogillandet a Representationens eller Folkets sida? Detta mel mera dylikt har man hört frågas. Vi sörmode, att frågorne blifva, inom Riks-Standenförnyade till Konungens Radgifrare Sjelfva.