J: os pv tsttågande och utt desse artiklars 6 Cap. I .. samt till dennå 8. ostridigt hörande Kongl. Förordningen af d. 7 Oct. 1505, stadgas huru den, som med hugg och slag, hot eller smådeord ölverfaller någon Embetseller Tjenstensan vid Krigs-Staten, i eller för embetet, utan att dervid krigslydnad brutits. bör dömas, ej annat, än att Krigs-Rätt är behörig upptaga mal, rörande Officers färfördelande i tjensten. Red. säger vidare, att ITrigs-Rätten lösligen belandladt det af Lindahl emot Löjtnant Weinberg anställde åtal, och förmenar, att Krigs-Rätten, då den i Utslaget med tystnad förbigått geustämnings-påstaenderne, felat emot 24 Cap. 3 8. lkättegångs-Balken. ) Intet af detta finner Ins. hafva ägt rum. Löjtnant Weinberg har förklarat sg öfver hvad Lindahl emot honom anmärkt, och den sistnämnde har ej sökt styrka den del af sin uppgilt, som Låjtnanten ej medgifvit eller de hörde vittnena kunnat intyga. Lindahs åtal beträffar endast hvad som tilldragit sig. emellan Löjtnaut Weinberg och gossen Börjesson i det tillfälle Löjtnanten ingått i Hökeriboden : och då Krigs-RKtten i Utslaget yttrat, att, sedan sig visat pm Börjesson aflägger honom ädömde värjemals-eden eller ej, (hvilket rtÖdvändigt måste inverka på frågan om Löjtnant Weinberg) vill Krigskätten sig vidare i målet laglikmätigt utlata, skulle Ins. altså tro att deta ntiatande då, i sin ordning, jemväl kanmer att anga Löjtnant Weinberg. Red. anser den omständigheten att Underlöjtnant Hedenstjerna , oakedt ännu ej 19 är ganunal, varit en I-edamot af Krigs-Råätten, ensamt tgårtillräckligt skål för Krigs Hos-Nätten ett kullkästa Krigs-Råttens lom, och Red. tycker att detta just kröner verket eller nåttän, förtaanda i malet. — ) Nog känner UIns. att Kongl. Circulairet d. 7 Jan. 839 till Sxea och Gölha Hof-Råtter samt Hor-RÄÅtten öfver Skane och blekinge bjuder att dessa Hof-Råtter ej må till. Domare-Embetets utKÅaude förordna någon, som ej fyllt 25 år: men Ins. vet äfven att Krigsxätts Ordförande och Ledamöter , bland hvilka sednare, enligt 14 Cap. 8. Krig--artiklarne, bör finnas en Underlöjtrant , förordnas et Regimentschefen, Clr. utom det att Löjtnant Hedenstjerna förut sasom Ledamot ) Visserligen, och tror sig härtill destomera hafva ägt fog, som det omöjligen kan hafva varit Krigs-Rättens mening, att undersökningen derom. i det skick den blifvit lemnad, må vara fullkomnad, hvilket skulle er. fordras äfven i det fall Krigs-Räåtten verkligen och råtteligen hänskjutit utlatandet derom i sammanhang med edgangsfrågans ändtliga pröfning och bestämdt latit sådant törsta, enär en ytterligare undersökning skulle liksom komma posteriori; men, i fall Krigs-Råtten likväl menat detta, synes det icke dessmindre så mycket mera vara ett misstag, som det år rakt omöjligt att Börjessons förliallande. hvilket, om det är så dant som det blitvit angifvet, tillkommit sedan Weinberg uti och innanföre Boden uträttat sin vigtiga så kallade tienstbefattning, skulle kunna inflyta på bestämmandet af Weinbergs ausvarighet, hvilken äter, så vida Weinberg maå avses hafva i tjeusten inträngt I Boden och vidare, Skulle omedelbart tillhöra Krigs Hof-Rättens afdömande, såsom i detta fall, tilltal om oflicers-sel i tjensten. Märkligt synes äfven. att Krigs-Råtten icke. i följd af 14 Cap. 24 och 32 Ss. i Krigs-artiklarne, i laga ordning besörjt om annan Actor än Våbeln, i afseende icke mindre på tilltalet emot Fiuilaht och Börjesson, än det emot Weinberg. som ingendera, (Väbaln inelu,ive) ät nog — — fe , . — st — skicklighet, att töra en så grannlaga Och vigtig Rätteenng, där KriesRätten ansett det handla om icke mindre än urbota strat, och hvartill Krigs-Rätten vidare bordt hämta ledning af allmän lag och den sorskililta omständighet. att Väbeln icke lempligen bonlt antörtros att föra talan emot en förman. Följden häraf är icke tvetydigt den, att arminstone undersökningen i afseende pa Weinbergs förfarande i hög grad blifvit negligerad, enär, hvad nu endast anmärkes, föreskriften i I4 Cap. 34 8. Krigs-Artiklarnve är, i afseende på samma tilltal, aldeles förhigången, och den i Kongl Brefvet den 12 Julii 1730 brottmals-domaren lemnade ledning ingalnnda anmärkt. Den förre förordnar, att. vid alla ransakningar skKafl, bland annat, i början upptagas den anklagades ålder. födelseort, kroppsbeskastenhet, tjenstetid , fördsia vandel och huruvida han förut varit för brott tilltalad . dömd eller straffad, och i den senare förständigas domaren, att sjelf efterfraga alla nödige oinständigheter; och undersökningen i desse delar , såsom i alt fall, vill derföre synas vara lika illa börjad, som ofullständigt slutad. (ked. Anm.) ) Det försvar insändaren härom vill synas afse, är under all annan förtjenst till uppmärksamhet. än den, att om än icke nacon Ing derom funnes , — hvilket likväl här är orhäållandet, det icke ens kan tänkas, att den som efter Jagarne ännu icke räder sig och gods sitt sjell det vill säga, är hvad man kallar sui juris. må vars döearo Moe or .. 2—2 — tes denstjerna törut deltazit i Krigs-Råt (. är blott att fol mer utan alt bereda nagon bealrörighet: och när insändaren. till förment styrko för sin framställnive, åberopar 14 Cap. 2 S. i Krig-Artiklarne, som han förmodli— 2 2 — 4iiiniimm — (