så väl Lieutenantens tilltal emot oss, som genstämningen å honom böra pröfvas i ett sammanhang; men detta sammanhang har helt och hållit blifvit förbisedt till och med af gynsamt löfte att afgöra det med edgangsfrågan, som dock är deraf lika oberoende. som ge nstämningen af de öfrige tilltalen. KrigsRätten har altså äfven i detta afseende felat emot Rättegangs-Ordning och all rättvis behandling af målet, hvilket, outredt och af Krigs-Rätten opröfvadt, nu icke fordrar vederläggning af Weinbergs felaktige uppgifte 1. Vare sig nu med den af Krigs-Rätten antagne positiva bevisning huru det vill: så Skali likväl hvarje domare med vilja och förmaga att handla lagligt och rättvist finna, att om än det, hvad mig Lindahl angår, anmärkte yttrandet, hvars egenskap Krigs-Rätten velat utveckla under aberopade lagarne utan närmare redovi isning för bedömandet, må hafva ägt rum och tillkommit i Lieutenanten W cinbergs tjenstutöfning och då han varit i uniform med sidoeller hvad gevär som helst, till eller om honom, deraf likväl aldrig skall lagligen kunna dragas brottslig följd. dels medelst ordets obetydlighet i och för sig sjelf och dels de före, att ett yttrande, vare sig af hvad beskaffenhet som helst, måste, då det brottsligt bedömes, bestämdt vara tillkommit i vredesmod och i afsigt att skymfa och icke såsom här för att, i anledning af Licutenantens underrättelse om en karls förhållande, beklaga mig sjeif öfver Lieutenanten eller någon annan; och i fraga om mig Börjesson , utom det att Sanmma förhållande möter, att ehvad jag eller någon annan utkastat en ratvara, Sou träffat Licutenanten. följden deraf är at föga vigt och om något ansvar skulle åga rum, det ovilkorligen erfordras, att handlingen må vara skjedd i vredesmod och veterligen tör att skymfa, hvarom all bevisning saknas och i thy jemväl den för edgång i fall den annars vore lemplig i fråga af denna beskäfleulletDet vill således vara uppenbart. att Regements Krigs-Rätten, utom alla oordentligheter och ofullständigheter i undersökningen saknat lagligt skjäl och anledningå till det mig Lindahl alagde harda straff och följaktlig. n, då detta misstag födt ett annat eller mitt olagliga håktande sedan jag först blifvit till Rätter hämtad sunt samedelst tillfosad skymf och skada: äfvensom, hvad mig Börjesson angar, mig ieke mindre blifvit skymf och vanära olagligen tillfog:ult till oberäkneligt hinder i min framtida lycka genom hämtuing till Rätten och obefogadt tilltal och påstående om häckteoch vi föranlatas derföre i största ocdmjukhet yrka så väl att Krigs-Råttens öfverklagalle Utslag måtte ogillas och upphäfvassom äfven jag Lindahl fran häktet genast ändtledigas, med Licutenanten Weiuberg alagdt laga ansvar för tinlviteberne och ersättningspligt för oss tillfogad skada. samt pligt för Krigs-Rätten att i laga ordp ng handlägga vart tilltal emot We inhberg. hvars förfarande synes vara af den beskaffenhet, att vi a tid som vederbör troliven skola fiunva oss befogade att a honom yrka häckte: hvarjemte vi ause Krigs-Rättens förfarande med detta mal vara af den släta beskaffenhet. att vi siuna oss föranlätne i all ödmjukhet hemställa. om icke l-UALIUHarne böra åfverlemmnas till Vällofl. Ådvocatfiskals-Embetets llandläs äggning. hvarvid vi förbehålla oss att blifva hörde och lemnas tillfälle oss utlata efter föresinnande omständigheter. Götheborgs Stadshäckte den 9 Febr. I835.