Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1835, sida 2

— — — ——— — Uettj ulätt NUHUUSC(C. EÖÖe a 222 ee Vidare bar det förefallit Red. aumiärkniugsvärdt, att Krigs-Rätten så lösligen behandlat det af Lindahl mot Löjtnanten Weinberg anställde atal; ty derom innehålla Rättens protocoller icke något annat, än att genstänmingen blifvit uppläst. Om det ock ma ontagas, att i Löjtnanten Weinbergs berättelse om tilldragelser ligger en slags förklaring Öfver tillmälet i genstänmingen, sa fattas likväl all videre utveckling af detta tilmäle, en ofallstandighet i ransakningen, så mycket mera klander värd, som den emot H:r Ljtuanten angitua förbrytelsen synes äga coractere af EdsörebrottMen icke nog härmed. ÄÅkven i slutliza utslaget har Krigs Rätten med tystnad förbiggtt scustämningspaståenderne. och säledes uppenbart felat mot tydliga föreskrifter i 24 Cap. I I Rätteg.-Balken, innehållande: att domaren ej skall gå nagot skäl förbi, som kKiuanden, efter stärvningen i saken, föreställt. Slutligen uthedja vi oss våra Läsares uppmärksamhet på den knapphändighet, hvarmed Krigs-Rättens pluralitet gatt tillväga, de den utan all tvekan antagit, att Lindahls yttrande: den förbannäde wenniskan , innebure en sadlan Sulädelse, som lagen förutsätter, ifall den svårare straffvestämmelsen all kunna finna tillämpning. Man ekulle tycka, att nagot närmare bestinvmande af begreppet smådelse bordt finna plats i utslagets premisser. Lindahls besdvbaärsskrift upplyser häst. huru oriktigt Krigs-Rättens I-edAinbter bäruti handlat. och vi åäro i sanning frestade tro, att det förskräckliga uttrycket: den förbunuade menuiskan. aflöper, utan ringuste laga påföljd för Lindahl. nnu några ord tillater sig Ryd. rörande det hÅanlydlandi Wrigs-Råtden, efter utslagets afkunnande och herärshänvisuingens medädeande, ejort vossen Börjesson att nemligen å den 26 Januari. och saledes sulla 20 dagar innan besvåärstidens slut, äter infinna sig hos Rätten. för att, derest utslaget ej af honom öfverklagadessa dag utsatt för afläggande af den houom adömde värjemåls-ed. Utom det, att detta föreläggande saknar allt stöd af lag, kande derigenom lätteligen åstadkommits en villervalla, som kunnat komma Krigs-Råtten illa till lags. Föreställom oss nemligenatt Börjesson a den salunda utsatte dagen infunnit sig vid Rätten och gitfvit tillkänna: att han da hvarken anfört eller ämnade anföra besvär: så bade naturligtvis Krigs-Råäten utsatt dag för edens fullgörande. Men emedlertid besinnar sig Börjesson och ingifver sina besvär till Ötver-Rätten, hvilket icke kan houom betagasoch åÅ Edgaångsdagen uteblifver han från Krigs-Rätten. IIvad skall Domstolen nu göra? Fålla Honom at saken, sasom den der brustit at eden, eller äunu en gång inkalla honom ? Ma vederbörande tanka på saken. Att Löjtuant kkedenstjerna, ännu icke F9 ar gammal, varit en Ledamot af krigs-Rätten, anse vi ensamt vara tillräckligt skäl för Krigs-klÖ-HÅAtUmutt kullkasta härrarande Krigs-Rätts dom, ty, efter sista Riksdagsbes!utet. far ingen sitta domare, som ej fyllt 25 ar. Detta just kröner verket eller Rättens förfarande i detta mal. Vi hafvamåhända, allt för länge tagit Läsarnns uppmärksamlict i anspråk, men kunna dock icke afhålla oss ifran att säga uagra ord i förtroende: vi låta här vär ansvarige utgifvare af denna Tidning tala: Jag åfventyrar mahända att nedinggas (ett hot, nyligen yttradt i ett större sällskap, af en tapper fäderneslandets försvarare). men den som lofvar, gifver Ålkan stryk och den, som svår på att nedhugga, eapitult rar helst; dock jag vill ej nu. som är 1832. utsätta mig för förebraelsen att hafva underlatit skänka publicitet at ett inal, derar förtjent. Da vållde det Litstidsfången Johan Fredric Lundberg, hvilken af Slotts-Rått den 30 October 1532 dömdes till döden, och hven af oss påminner sig icke sinnesstämningen hår i staden den dag, dä denna dom gick i verkställighet ; man sade då: Ondt är stundom godt till något; extra judiciel bestrafiniug, olagligen Lundberg alagd, har föranledt, om icke tvungit, honom att den olagligen afvärjaSå föder den ena olagligheten den andra, och man vill jemväl förmoda, att då Lundberg nu med lifvet dyrt betalt sin, den andres beifrande återstår: således då en menniskas lif. Nu en medborgares frihet; förlusten derat är ofta värre ån döden; och hvad har nu föranledt Lindahls förlust af friheten? Jo, den Regiments-ordre, som indirekte beredde Löjtnant Weinbergs förfarande. , Det olagliga i denna ordre måste beifras, och bäst vore att vederbörande Öfver-Befäl kunde utfinna annan utväg till befordrande af den prisvårda tilltagande ordning och sedlighet inom gemenskapen; ty Regementsordrens tillämpning hotar dagligen med stormande uppträden och blifver högst vådlig för allmänna såkerheten, om möjligtvis någon, jemte nitet att befordra ö5rären till efterlefnad, tror sig ådagalägga prof at tapperhet genom att fatta Soldaten i luggen, vid ingaendet till eller utgåendet från någon hökeribod. Lindaluloch Börjessons Besvärsskrift lyder, som följer: Till Kongl. Maj:ts och Rikets: Högtofl. Krigs HofRatt. Qualificationen af åtalade brott, är den stötesten, som den mindre erfarne domaren ofta möter, och när domaren i detta afseende sig misstager , följer af sig sjelf att all tillempning af lag blir ett misstag samt följden medborgares förnårmande, ofta i den grad, att välfärd, godt namn och rykte åtventyra. Visserligen är det mycket beqvämare tör domaren. att fatta hvad först och lättast faller i ögonen, än att med omsorg, urskillning och kånnedom utveckla de nästan i hvarje traga sig företeende serskildte omståraligheter och i afseende derpå bereda en noggrann och sann tillempning at lagarne, som alla afse att med skydd och rättvisa motsvara medborgares törbindelser till samhället, Kongl. förordningen af den 7 October 1505 likväl härander icke begripen; men huruvida Kongl. Götha Artilleri-Regementes Krigs-Rätt, hvars den 16 Sistl. Januari meddesie härllos med tillhörande protocollar i största ödmjukhet fogade Utslag öfver ett af Herr Lieutenanten J. P. Wemberg beredt uypträde. lika ödmjukt öfverklagar, rätteligen i detta atscende för arit eller icke. är hvad underteknade. som blifvit lidande föremal sor KiiosPoreana : 1. ... s misstar nu venom denna odmjukaste klagan vaga af