4 mii s 2— RR MAR MVWRR J MARS 14—2—4 III 14414 till en n betydlig del kan anses här i sin rysliga framfart hafva blifvit hammad: hvadan och då Herr Häåvadshöfdingen Engelhardt dessutom, genom sin dagliga ekonomiska omsorg om detsamina , dess täta besök hos de sjuke och djerfva närvaro vid obdnctionerne, likasom Herr Konsul Engelkes, på samma sätt. vid. flere tidsällen visade både sjelförsakelse och oförskräckthet, så är det med nåje jag i och för en lämplig Kongl. belöning vågar härpå fästa Kongl. Karantäns-Konnmnissionens benägna uppmärksamhet3:o Har Bataljons-Läkaren ITerr Doctor Bågenholm, som på intet vis Ä var pligtig inom detta samhälle exponera sig, och som märkvärdigt nog, hvad sörut nämnt är, gått miste om head mindre meriterade läkare af staten i pekuniär belöning unåfatt, gjort sig på det högsta berättigad att. för sine mödosamma ansträngningar och lyckliga bemödanden under hela cholera-hårjningstiden, bekomma ett honom värdigt distinctions-tecken; — och böra jemväl Kandidaterne, Herrar Lonner, Kjerrulf och Påhlman, för hvad de tik: oförskräckt och berömvärdt förmådde uträtta till den lidaude mensklighetens sanuma, icke komma att sakna lämpliga belöningar. Sammalunda icke beller stadens Comminister, Herr Pastor Lignell, hvilken hade sig det lika vadliga som obehagliga bestyret nåstan ensamt anförtrodt att, hvad mig synes. utöfCt sina. egentliga tjenste-åligganden, afton och ofta nattetid jordfästa de stinkande cholera-liken.. att apoatekarne, Herrar JIVijkblad och Björklund omsorgsfullt voro, från: choscrans början till dess: slut, tillråckligt tanrueradmed hvad i ocsi för hennes atrotaade och de sjukas tilllrisknande ersordrades. och likasom Postmästaren härstädes, Herr Auditår Sehmalenske, utan fruktan städse äfventyrade beröring med den smittade allmänheten, anser jag mig ock skyldig att inför Kongl. Karantäns-Kommissionen sanningsenligt vittsorda. å0 Fortforo Handlanderne , Herrar A. O:son Bruttberg och Jan Fuden. — de ende bland Sundhets-Nämnden , som Ordföranden fann sig vid något tillfälle till biträde kunna påräkna, — att, så länge choleran dem det tillät, — den sednare nästan oafbratit, — högst berömvärdt, fast blott uti ekonomiske detaljer, honom tillhandaga, och visade derunder en ädel medborglighet, igenom hvilken de gjort sig förtjente af Samhällets sanna aktning och tacksamhet. Desslikes Bermödade sig den mångsidigt skicklige och raske Bleckslagaren, Uerr Mallman, som till slut invaldes i Sundhets-Nämnden, att med mod oci osörtrutenhet i den yttre verkningskretsen biträda Herr Borgmästaren, och var härunder jemväl följaktig, då denne i och för grafvars uppkastande, i ett Kritiskt ögonblick, sjelf gick att med spadan i anden uppmuntra stadens raska Gesäller, då desse, under anförande af den nitiske Guldsmeds-Gesålleu IHjortz ,— hvilken på ett lämpligt sått dem dertill uppmanade, — gingo at. förskaffa hvilorum åt omkring femtio luften förpästande cholera-lik, hvilka en dag, genom brist på grafvare, fannos obegrafne: eu så vacker handling, att Herr Hjortz borde derföre undsa både pekuniär och utmärkande belöning. De personer, hvilka dessutom för nit, säelflörsakelse och oförskräckthet sig särdeles ntmärkt, och som af passande distinctions-tecken gjort sig berättigade, åro: Sadelmakaren Ekelund, Sinckaren Rydholm, Svarfvaren Bergström, Stadsbetjenten Malmberg, Bruksarbetaren Forssherg, Sjukbäraren Pettersson, Likdragwen Lillja, Sköterske-fareständerskan IIetlberg, Skåterskorna Ryberg, Yettersson och lLacho; personer, hvilka i Landshöfdinge-Embetets uppgift helt och hållet saknas, ehuru de framför andre, synnerligt för en annan gångs skull; ovilkorligen icke böra lemnas obemärkte. och för hvars bildningsgrad, i brist af eller vid sinan al pelenaiar belöning, de latvade distiuctions-tecknen 7 torde vare. ganska lnnpug5:o Åligger det mig slutligen att med låford anmäla de flere raske och oförtrutae medborgare, hvilka. dels AÅ-om tillsyningsmån i husen och dels åÅ I begrafnings-platserne.berömvårdt. under hela. eholera-tiden sig särdeles di—stingerat. nämligen: Fanjunkaren Weddetin, Skraddaren Caltin , Guldsmeden Jonsson, Iattmakaren Bothin och Studeranden åellqvist. Eliurn sanningen och fullstän digheten nu kraft att jag, mot min vilja. mäst I nämna mig sjelf och bvad jag, under en brydsam tid, utan att dertill på något s sått vara tillförbunden, förmått för detta samhällets ba-ta verka, följer så naterligt, af hvad jag i ingressen haft äran yttra, att detta ej skett i nagon annan