ra-sjukhusets Förestandare från dess början till dess Antsökte, efter yttersta men-kliga förmaga, på ett verksamt sått ocgennyttigt gagna och Gill efterföljd uppmuntra ett nedslaget och sicsande Samhälle, — att, blott af kärlek till sanning och rättvisa, inför Kongl. Karantäns-Koummission ödmjukligen upplysa: det fese af de personer som i förtekningen, för visad brarom, blifvit rekommenderade, ha blott i estenomisk väg, ehuru ganska berömvärdt, förmatt verkaunder det andre. till och med till den högsta belöning beråttigade, blivit färbigangne, hvadan jag, som närmast rar i tillfälle att bedomma hvars och ens bemödanden, saledes ansett min pligt fordra, att i tid öka freda. de förre. desse så akmirmsrärde medborgare, från det stora obebhaget, att möjligen bli tilldelte distinetions-rerksm, för bvilka de oskyldigtvis skuile finna sig tvungne att rådna inför det samhälle, der man allmänt känner: att de väl i ekonomisk var berömvrårdt gagnat, men ingalunda skött nigon chofera-sjuk, mindre äfventyrat lifvet vid fleres dödsbädd: och dels tör att sanningsenligt fästa en fertjent uppmörksambst på de salnare. hvilka sig här distingerat i enlighet med syttemalet med de läfvade Kongl. ntmårkelserneg ty l Ra mycket som sag, för min del, skalle finna mig sårad af en såen lunplig pekuniär belöning, på hvilken ju navuligtcis icke kunde tänka i det ögonblick jag ocgennyttigt lopp att exponera mitt eget Hf och en älskad familjs existence för andras räddning skulle jag anse mig vanärad af att bäva ott distipetions-tecken . hvilket jag erfor ej vore sparsamt wutdejdt: Ålitt till rådane, som sig verkligen distingerat i enlightet med belöuingens bestaiamelse, hvarföre jag eck på dessa grunder vägar här förnya min insinnation hos Länets Styrefe. innun der sin förteckning till Kongl. Karantåns-Kommission ingalnämligen: att icke ens bli nåmml såsom den, hvilken sig på ringaste satt under cholera-hårjningen härstådes utmärkt, hälst jag dels ej gjorde mera än min pligt såsom medborgare , än mer såsom menniska mig befallte, och dels emedan jag framför allt i det egna. medvetandet af ett Gud behagligt handlingssätt finner en för mig tillräcklig belöning! Ehuru man dels af det ,. att de trenne Götheborgske Läkarne, hvilka lika obetänksamt som oförlåtligt i Cholerans börjar oacherade henne, ocli således egentligen: kunna. anses vara de, man i Sverige har att tacka för hennes allmännare förödelse, blifvit, snart sagdt, ansedde ensamt aktningsvärde och: företrådesvis berättigade till belöning; dels emedan sjelfva Herr Lagman Ekström. derstädes blifvit för sjettörsakelse . oförskråckthet och nit i tjensten berömd (1:): dels emedan IIerr Borgmästaren: Bagges ansträngningar Mörstådes blifvit jemnförde med Borgmästaren i Kongelf, der blott omkring en tjugosemtedel mot hår i eholeraw afled; dels emedan det merveilleusa i Herr Doctor Bägenhobns ansträngningar anses vara belönt genom en hos Kongl. Maj:t begärd-ganska billig. pekuniår ersättning, hvilken är vorden afslager, under det Berfalldige verkligen till belöning beräztigade medborgare lattsinnigt blifvit rent af förbigangne, Skulte kunna sluta, att egentliga afsigten med L.andsfiåtdinge Embetets afgisna meritförteckning vore att parodlcra vissa föremål: eller sramlägga en ej. oåfven profkarta på sättet att. i befordringsvåg, missleda Konumgen, så älskar jag likväl tro, att så icke förkaller sig, af hvilken — orsak jag ock skyndar att berigtiga och upplysa:. l:o Det Borgmästaren Iferr Mio Bagge, snart sagdt igenom sjukdomsförfall och ut äÄvttningar beröfvad bade radgifvare och Sundhets-Nämnd, samhållets Läkare , Prester och Stads-Betjenuter, umder en nåstaertotal brist på Apotek.-serviser, Skoöterskor, Sjukoch Likbårare. Grafvare 0o. — C. samt pluralieten af stadens invanare var flydd. försagd. sjuk eter döende, högst beråmvårdt ansträngde sig för ati bättre ordna, till en början emot HAAS votum a oerfarenhet tagne, mindre tjen ge försigtighoetsoch sj kvards-anstaltter, —— och uppmuntra de modfållde tll att biträsisine lidandg medmener kor, år allem bekant, hvadan ock Herr Borgmästaren. — om ån ej såsom i allmänbet icke kan sågas ha äfventyvrar sitt lif vid de döendes lägerstallen förtjent al nFOmH bravour-medalj, — har dock lika mycket för sitt beromvärda bandiinsssktt gjort sig berättigad till ett icke mindre hedrande Kongl. ynuest, bevis, ån stadens aktningsrärde invånares tacksamliet. 20 Ar det Herr Häradshöfdinge Enacelhardt och Herr Konsul Ungelke12 ka dar F ii. AA Kp zz I TT PP ih m CsI 2, — KH l .