att besöka landet. isypnuerhet då alla andra med en resa förenade kostnader, bvilka icke sta i något proportionerligt förhållande till den egentliga skjutwegan ftorblitva oförändrade. Från lika stor brist på omdömeskraft och al vida större elakhet framkastas den lika förhatliga . som skamlösa beskyllningen mot en hel klass resande, utan allt undantag, att de utbreda sedefordert i kusdet; om än en dylik tillvitelee, för sin allmänhets skul, innebär sin egen vederläggning, så gör den aktning, som jag är skyldig mig sjelf, det till min pligt, att härmedelgt offentligen protestera emot denna smädefulla anklagelse. och öppet uppfordra epphofsmannen att med bevis styrka sin beskyllning. enliigt hvilken ett antal af m änner. som stilla och redligt skö) S t 2 ta sitt yrke, bsifva framståltde såsom moraliskt saårderfvade, eller ock att återkalla den. Det skulle i sanning vara mårkvärtiat. om de betydligaste Rlaunfarturoch Fabekehus i Tyskland, Frönkeke och England, vid valet al de personer, som sköta representera dem va Åten-ka Handelns, livartill de mest anscada belst väja sina Compagnoaer efter. då onStändighecierna ieke medgi.va dettas egna familje-mediemmar. icke allenast skulle asidosätta allt afscende på moralitet och bildning. utan :11 och med välja vanfräjdadle personer. da likväl dessa husens väl, i hänseeaav til det stora intresse som enörtros i deras händer. just beror al detta val. Fjershetenatt lägga sadane absurditetar undler pressen. är ocruord: der jöter äf-en bristande aktning för den lLsande publiken. Vidare skola el maför Svenskarne såsom ett himmelens strask Skildradde, resande sprida lmÅ och befordra lurendrejeri, DSCStv Iiksom icke en hvar. som känner härvaraade acärers sang, alt för väl vet att — d7 nästan fran alla Sveriges handelsståder besöka Kö utän IIamburg, Leipvigåvon Paris och bondon, och skulle sätedes. utan rosamdes mellankomst, blifva bekante med utlänniugarnes luxer och att det vidare endast är den höga: tulen. hvilken som, hvad erfarenheten lärer, uppmuntrar till smyghandelnPa det att lutligen denna osanfärdiga uppsats icke skulle sakna nagot, som kunde skymsa de resande, förebrar man dem, att de tyrannisera hästar och bönder: detta är af det skål sanningslöst, att de fleste färdas uti ahdon med 4 hjul, och utbyta icke sin beqväma plats i vagnen mot kuskbocken, för att sköta tömmar och piska. Sedan författaren till detta litterära missfoster ändtligem gifvit de resandes besök uti uppstäderna, uti äkta monopolistisk mening , sknläen för de betydligare Köpmännernes ruin , föreslår han att införa en IIandels-skatt, lik den i Hannover, af 200 R:dr. och förhöjning i skjutstaxan till ungefär hälften, sgom ett verksamt medel att förekomma lurendrejeri, sedeförderf och luxens utbredande, hvarvid jag anmärker, att Preussens upplysta statsregering stipulerar att endast lösa ett patent för 12 Rtllr Preussisk Courant pro anno för tillståndet att få beresa dess från Rhen till Weichsel sig sträckande land, betäckt med rika städer och köpingar. Slutligen förbigår jag med tyst förakt smådeorden: profryttare, parasit, öfvermodig, allmosetagare: detta sker i den öfrertygelsen, att större delen af Läsarne redan längesedan öfverlenmat dessa uttryck at föraktet och glömskan. A egna och nagra för kort tid sedan hit ankomne Affärsmåäns vägnar.