1 JrOSCL PC sf BHEeäte . rärliga lusta till en Näådig blick från dessa nimlamör förskaffar sin käräålskeliza Jordisha hälft en sväran Rival; Hvilket stort fält, der vår sträfvan kan befa sin åtrå! Huru mången tjust kärlekens hedning knäböjer icke, liksom vore han förhexad , för dessa leende, den Kongl. Stateus Cherubim! IIvilka godmodisa, förkrossade, ödmjuke blickar sänder han ej dit upp till dessa ÅNajestätets )mamenter — och hönhörd känner sig vid upystigandet lik Simson, hvilken kände sig beröfvad att sin styrka, da hav uppsteg ur Delillas sköt! Hvilket apringande, löpande. voltigerande: och hvilka öma utgjutelser, hvilka kärleks förklaringar! allt ämnen till den dräpligaste Comedie Larmeyazte. Hvilket enormt inflytande , O. J Himmelske Tärnor ! Edert valsprak är: statt upp ifrån din säng och ga k! En stor belöning varde Dig beskärd; ty du lefde. Derföre lefve de Nye Planeterna! Fröjden Edor bröst, I Nye Riddare, glädjens och lefven stefig ? — Och Du, Pehr Jönsson ! Gläd dig i andanom:; ty din verk är stor! Men J andre dernere, förfärens icke ! Ty se. den länge väntade och läne fruktade Coweten stog sig på ekonomi och sprack derföre i Tre delar, för att med skärfsrorna kunna vara så mycket gifrundare; hvilket allt står att förnimma på framsidan af Himlaoch Stats-karetens knskbock: NUI CARL JOHAN , med Guds Nade, Sverges, Norriges, Götes och Wendes Konung, tillbjude För att bevara minnet af deras menniskokärlek, hvilka, under det sarsoten Cholera, varit i Riket gångbar, besökt och värdat sjake, eter i kraft af deras embeten handhaft och utfört dithörande ar Oss anbelallda åtgärder. samt dervid utmärkt sig genom personligt äfvertyrande af faran att sjelfve blifva offer för sjukdomen, vilje WI lata pregla en medalj, att på bröstet bäras af dem. som WI finne hafva dertill gjort sig förtjente. Och som Eders Kongl. Höghet äfven af denna törtjenst gikrit Vare trogne avudersateare efterdömin, mincesvärda för dem, och kära för Vart Faderliga hjerta; så hafre VF, på denna Eders KonglHöghets namnsdag, velat tillkännagifva Värt Nadiga beslut hadeom medaljens pregling och cm dess tilldelande åt Eders Kongl. IlIäghet samt at dem, som io öfrigt böra. dels efter den kännedom, VI redan äge. dels eter de uppgifter, VL fran var härvarande Karnasät.s-Koimn i Sion förvänte. varda al san:ma utmärkSelre del-Ktige. Urindrar ge em det nit, hrarat ett förflutet bedröfligt tidskifte företeåt så berömliga vedermälen, skall detta kaderstecken uppmuntra andra medborgare, att i lika fall ådagalägga samma ädla sjelftörsakelse. Vi besalle de. CARL JOHAN. A. v. Wartmansdorff. Xår således den lysande Caleschen kommer ljangandy öfver Edor hufvuden, lastad med dessa Nya Piancter, fc J sen met fårundranbu ru guldet droppar bär och der i dess spar 3 läggen handen på Edert hjerta. gan sakteliga bort och til Edra hem. tänken på de döde med ett gedi minne, prisen Gud äfven i sm taktan: — och strålarne skola ej komma Eder när. Derhos — glädjen eder i edet förvåning ; ty se, J kunnen icke begripa, eller beräkna hans underbara arängningar utför himlafanterua; icke eller kunnen J i eder enfald. Öfverskåda den stora Massa. som, med hatten i hand, ställt sig bugande i hans väg och som kysser i andanom dem kuskande Faetons strälpiska, för att, dymedelst edueerade,, sluta sig, såsom penater, tilt den öfriga, de nye plaucternas HofStat. Ur vågen alltså folk för de Nye Riddarne! Deras förtjenster firo fran:dragne i lja et och lysa som solar för dödliga blickar. Ge rum! Ge rum! Tr se llimla-Kareten gör en kullerbytta utför backarre. Ack! Och sv Or Vänner? Nu gör ban en svängning hit at! Se, bur hen, lucbad ar de söta äplena ur llespericlernas trädgård, saller bardus ud eh gör förtjensten den äran — — änbjukaste tjenare! vodt Folk! sanllens hit; ty det må Ni vete! Ödmjakaste Tjenare mavdåe Ni heta. Och si — en stor skura folk stod der bredvid och förnam orden ztethgömåc dem i sin hjertan. Om lille blott är snäll och icke gråter. ve här hvad jag till lön åt lille fverlater. Och si — der trädde en fram ur än hekzsgta-. mängden: hon inlade måne faver ora och : Till Kougl. — Kovgl Kentgzl. Å— i Stoch bel BDBoet a— sor 1 . 1: 1. lisear h1 uätt Fullgöre, sadaut ödmjukeligen — får ar — ett batent — sfå Fortjenst! 2 FEdra IIirmmes: KI:ThOter! RaSLUGCrne edraa stänr All den, Förfjenst. jag här utmalar! (Ett rl der borta bland menige men) Tigen dernere; ww det gognar div icke, av? Og eler det, dig intet betaldt är; ty dig är väl mer besalat, än du kan utt atta(ÅyrACh3 Cap.) I första rummet sfio tfor han — (och då sken åonom hinamelens ljus i amlietet sö klarliga) — så: 2Z mer zil-ÅaAAL hun talte, drepprde himmelensgtid hän de klart skinande karetens lanternor. De sikte Post adkar, och formade sig tik stram Barbara NTAfdtecken! dtralpiskan nickade bäifall aOlJeut at den Jjastiga talanFarotens Stralunde bloss lydde de ljustiga orden: Ork se. han strödde sitt guld till höver, till sers er; till högar: Vände han dock sin blick; det var guld i blicken, god vänner! Stjarnorna der på himanelens hvalf cj klarare stiäåla, Ån Förtjeusternas bloss; Se här, hur vi skade dem alla. Men joller å part: nu till handtingarne! Låtom oss androm i allsköns enfald skjuta vår raka kosa fram och se de strålande nye linsen stint i ansiktet, otörhryllade af deras hländaade sken. Red ena handen på hjertat latom våra Samreten skjuta kurs på sina egne Stjernor. De synas ej på bröstet, neo. de kännas derinnom ock. skönjas i den glada , den belatna blicken. De döde hvile i frid! och vi skulle ej hafva gycklat på deras stoft , am ika dLen pret hade förledt oss. Amnet är allvarligt och fordrar också för har ljulliga telon, sem mör för älskar— — e S