Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1835, sida 2

20 Ll JIII7(1I OF ENA ISTER ASS 11777 144444 71 7 7J AA I 02WY—q—— 0— till lI R:dr 32 sk., och äro äfren under veckan 20096 k:r Bränrin sålde till At) ss., likasom i Lördags 6,000 till 42 sk. kannan, alt emutinans i Maj manad och då betalas med ränta för tiden från köpetsafslutande. ——— — —— — —— CHOLERA, MEDALJER OCH PENNHENCAR och derhos något röärande Pehr Jönssons, RBiksaärgsman från Ulend, motion angående en Medaljs eldende i anledning af en väl verkställd Roalisation. (Se Skånska Correspondenten för d. 3 December, sista sidan. första spalten.) Bland Talare i Bondeståndet lår äfven b. Sönvsson fr. Oland befinna sig. hvilken i de alla charmantaste ordalag arbetat för en vicdalj präglad tilä minne af den verkställda reul sktibaen, hvaraf wan änn iske förnummiit mer än att den Nfvit verkställd. Gud i himmelen vet hvem som kan ingifva en bonde så sublima och riksgagneliga tankar, som den på en skädepennings präglande, Men eftersom hans motion i denna del misslyckats och emedan han nödvånd gt vill bafva en medalj, anse vi billigt att den i stället präglades till minne afsamma b. Jönssons yttrande i taUbevillnisggsfräzauDet är klart att denna medalj komeme utt tillstilbas Ö. Jönsson i gult n-m I silfver allom dem, som arbetat och arbeta för brännvinet såsom en nödvändighetsvara. Hans y trandle lyder sålunda: att sedan, i anledning af det beslut i brännvinssrägan hvilket blifvit fattadt af Våällofl. Borgareståndet, wed afseende å lindring i egna skattebidrag, och af Högv. Prestestöndet. på grund af välvilja och erkänsla för den skattdragamle allinogr, sem föder och lönar dess medlemmar, det är att befarä att brännviushandteringen blir belagd med så hög beskattning, att den nrindre jordbrukaren icke kau. drifve denna. utan förlust; Sis vilke talaren , till beredande af tillgang på nämude nödvändighetsvara mot ett icke alltför öfverdrifvet pris, hemställa om ej brännvin mi tillatas till införsel atan ut, eller åtminstone em t icke högre tull, än I eller 2 skillingar kannan. ken tillökning i tullinkom-t skalle derigenom beredas, motsvararde den brist, som säkerligen uppkommer i den kalkylerade brännvin-Devifinilgen. Emot ditt vackra Silfrer — G. Ack! Tre Medaljer !. käre JUnssaen. Hvem hade trott. du dråplige Pehr Jönsson! Riksdagsman fran Olandatt dina Realisations-projecter skulle slå så herrliga ut! Kunde du väl, o, du herräge Pehr Jönsson! ens drömma om, att din Mäne skulle blifva en Sol, och att den skulle alstra af sig tre himla-Kroppar? Eller möjligen hvad långväga aning kunde leda din patriotiska ifver till förslag, så honungsljufra, som de, hvilka droppade, ack! som små, små, de ul rasötaste Ålfverkakor från dim representativa mun! O, du präktige Pehr Jönssont Huru mången bortglömd stackare kysser icke silfversträlen från ditt öga, då din tungas föddslovånda i Ståndet realiserade sitt inneboende kårleks-foster: du ville nemligen realisera en Realisations-Medalj och lägga den så sakteliga ned, eller hänga den så högtidliga opp på den späe, nyfödde: realisations-pojkens bröst, såsom vårtecken till piltens framtida mändater. Du tänkte — och Majestätiska voro dina tankar — en ! Medalj, mine Bröder! (n. b. om han är af silfver) är han. icke lik Månen på den nattliga himmelen? Går han icke för sig sjelf deruppe och fröjdar värt bakläånda hjerta — i natten? Vandrar han seke blund: de mörZa melate lloliske vis mm alldeles såsom em hjertanpen Jungfru, som söker sin älskare — i natten? Sol — hur skule vi ej visa ridderig genJ ob bärlek — i natten z I Hvi knnnen J då vara så förstockade i Edor hjertan, ÅkIi1 Bröder! Nej! Latom o-s ga friskt på med kärlek till himäallvalivet. Hvi skulle Vi då försaka denna stjezuehvältvets vink! Den bebadar oss ju lycka i tiden och salighet i var åras höghet! Derföre låtom oss bekaja de dystra molnen på vara telluriske bröst med realisationen af deanna min metafysiska och himmelska idet Och himmelsk var den, käråälskelige Pelir Jön-son! Ty se, innan din aning om en oupptäckt verld deruppe hann strauda på ett silfverborg bidem, upptäckte en lyckligare seglare på klimla-Oceanen icke minäåre, ån l tre, oss jordens barn hittills alldeles okände. bimlakroppar, hvilka skola ll hafga . mahanta och framanta kraft. att bota: — z 7; i i