rekta Bevillningen. Man borde oi bereda nägre öfverskott, hvilka sällan kommo de Lerkliga behofven tillgodo. För hvar skilling xuhlen å Socker ökades, pålades en beskattning af omkring 200.000 R:dr m. m. Grefve Björnstjerna M., Herr Dalman Hl V., Grefve r. Fersen II., Herr af hilllergh. voro af en annan tanka. Den förstnämnde utvecklade ganska förtjenstfullt de stora fördelar, ett land vunne genom att ölverfly tta de direkta skatterna. hvilka minskade Capitalförmögenheten, till sadane, som endast drabbade Consumtionen m. m. Herr Grefven hade derföre ömskat till och med en högre Tull på Socker än 3 s. pr skälp., men åtnöjde sig nu med den sednare , dä han ej hoppades framgång åt någon förhöjning derutöfÅ ver. Herr Dalmnan trodde ej, lika med Herr Stuart, att de tullförhöjningar, som blifvit beviljade, blefvo tillräckliga för bade Statsverkets och Rikgälds-Kontorets ökade behos. Man borde besinna, att det ingalunda vore säkert att t. ex. den ökade Tullen på Kaffe verkligen skulle inbringa en deremot svarande tillökning i Tullintrad, enär möjligen sädant föranledde till ökad Tullförsnillning. Man borde äfven besinna. att Tullen blifvit nedsatt t. ex. på Jern. Hvad återigen beträffade Socker, så vore deuna vara. som infördes i stora kistor och vore på det högsa ämtålig för väta. svart savdt omöjlig att, utan en allt för stor uraktlätenhet 3 Talverkots sida, dofligen införa. Enär dot dessutom vore stadgadt, att inga Sto tsutgeltter finse anvisas på öfvorskottenutan att dessa borde inga till RiksgäldsNoutoret. så trodde Palaren, att det blefve gamskit välkommet för nästa Ständer aft eva om baspard Kassasom på detta nästan intet betungande sätt blifvit samljud. och som da torde komma väl till pass, i händelse man någon gäng ville börja att beträda banan till målet af en jemnars fördelning af jordutskylderna, bvilkas tryckande beskaffenhet utgjorde en så ritlimåtig anledning till klagan af Landets Allmoge. Talaren betviflade i öfrigt, att Sockerbeskattningen förnämligast drabbade de obemedlade sumhällsklasserna. Tvertom trodde han, att den tilltagynde konsumtionen at Socker hufvudsakligen härledde sig ifrån den tilltagande brxen hos de förmögnare eller färdfulla Samhällsklasserna, i anrättningar som fordrade dama ingrediens. Äfven ur detta skäl ville Palaren således gilla den af Uiskottet föreslagun förhöjning. De öfriga salarne understödde och utvecklade ytterligare de af Grefve Björnstgerna och UI:r Dalmun framställda åsigter. Införsets-Tullen d Spannmål nedsattes till och bestämdes att under nästföljande fom ar utga med I Ridr 16 s. för Råg, I Rdr för Kura, 2 R:dr för Hvete, 32 s. för Ilafra och I Rdr 16 s. för Arler, allt pr tunna. Denna nedsättning yrkades at Ir Dalman, Grefve Fersen, Grefve Björnstjernas V:r Stvart, H:r Lefren m. fl. Dessa Talare voro af den mening, att utan en fix och någorlunda lindrig tull a Spanmal, nagon verklig Spanmalshandel aldrig kunde vilda sig inom Sverige. — (emverhtggningen ajournerades efter föredragning af denna punkt till nästa Plenum. Dåu af Riksens nu församlade Ständer fastställda nya Statsregleringen kommer att redan med nästinstundande 1835 års ingang taga sin början. ND