Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1834, sida 2

Skyckegods. St. Britas ondöme öfver Svenska Ninislaren nå hennes tid. Politiken har alltid varit Svenska Adelns element och meråndels uppfattats såsom opposition af dem, som ej fått fröjda sis i nådens solsken, och sasom Ministerialism af dem, sem utgjort IIofeirkelnEcke en gång St. Brita är ett undantag i frågan om lusten för politik, men är det deremot i häns ende till sin ställning inom de politiska kretsarne. Hon var Konungens fr ade, Drottningens öfverhofmästarinna. alltid sedd på hofvet och förde likväda hon fick se hofvets laster, ett språk al onposition. hvars energi icke ens upp. hunnits sedan 1809. Men understundom höjer sig hennes omatliga opposition från sedernes enskilda sfer till styrelsegrundernas mest ofkemtliga. Koanung Maguus II ärnade en gång betunga sina undersåtare med nya på lagor til betalande af åsamkade skulder. Upländska UREWwannens dotter inställer sis nu och talar : Nådige Herre! utför icke det förslag ui förebafrer, utan tag hellre mina begge söner och lemna dem till borgen eller gisstan, på det ni ma kunna betala; men förtörna icke Gud och undersåter. Hon visste ock att vända sig emot Ministeren, för att skona Majestätet. Säg Konungen, talade inspirationens Thorgny inom henne —. Konungen, för hvilken du beder: att han har 5 rådgifvare: en blind, ett ämne till Minister, men som ej bör ra ifragas, förrån ögonhinnan affaller; — en döf, i hvars öron intet ord af den gudomliga kärleken kan ingå; — en stum, tv Guds kärlek likvar icke hans själ. och derföre tiger han af fruktan för straff eller beräkning på verldslig vinst eller kunglig gunst; en lam och en — den femte — andligen spetälsk och måste flys af dem, som vilja undvika smitta. Vi råda derföre att han föratskedar dessa radgifvare och väljer sådane, som äro utan flåck och tyte. (Westm. L. T.)