hvad vårt smädliga skrifsätt vidkommer, så torde GÖötheborgs Dagblad blott: spegla sig i sina artiklar angående Fröken Beckros, christnad af Dagbladet till ?den Svenska Hertiginnan af Berryr. Att en härvarande Tidnings-Redaktör skulle till den grad nedsätta detta Samhälle, som Dagbladet gjort vid reproducerandet af tiraden i ofvan omförmålate skrift, rörande förhållanderne härstädes under Cholera-tiden, var visserligen oväntadt; men vi tro, att ett så vanmäktigt försök lika säkert förfelar sitt ändamäl, som det beröfvar Redaktionen hvarje sanningsälskande Götheborgsbots aktninss I öfrigt, om det ock för Red. af Götheborgs Dagblad år likgiltigt, huruvida artikeln i Skildringarne är sann eller falsk, så kan det icke vara så för Götheborgs Stads öfrige Innevånare; ty buru stor förskräckelsen ock var i följd af Cholerans hastiga påkommande och anstalternes ofullkomliga skick , så funnos här aldrig lik liggande på gatan; aldrig bar Gre:re Rosen eller hans Söner ett sådant eller ens vidrörde en död kropp. Om vi ej missminna oss, så återkom Grefve Rosen d. 17 Aug. från Stockholm, och då var sjukdomens värsta stadium, här i Staden, redan öfverständen. Wi känna Embetsmån härstädes, hvilka, från Cholerans utbrott till dess slut, dagligen i beröring med arbetsklassen, utmärkt nitiskt skötte sina Embetsgöromål, utan att försumma en enda. minut. klvarföre rosas ej desse? Förmodligen medan de ej höra till Dagbladets klienter. Skulle andras omdömen anses ha sin grund i smädelse eller ilska, så skola vi inom kort uppvakta med en skildring ur Dagbladets egna satabur, från hungeroch svälttiden i Götheborgs och Bohus Län. Vi hoppas Red. icke förnekar sina egne forntidsverk, baru olika de ock finnas med de alster, som sett ljuset efter Stockholms-resan.