Stockholms Aftonblads beskyllan: det Götheborgs Dagblad gjort sig famöst. för detta platta smicker, som det vid alla tillfällen öser öfver de maktegande och hvari det för närvarande utmärker sig framför alla tidningar i Sverige , är senast besannad, sistl. Onsdag, genom Red. af Dägbladets förhållande vid intagandet i dess tidning af: Utdrag af ett bref från en Correspondent i Wermland. 1 detta utdrag förekommer följande tirad, af Correspondenten hämtad ur: Skildringar ur det inre af dagens historia, de Närvarande, så lydande: Det var nu Landshöfding Rosen erhöl Regeringens tillstånd eller befallning, att förfoga sig till sin olyckliga Residensstad. Under hvilka förhållanden han där intäffade! Choleran, som decimerat stadens invånare, hade ej skonat hans husfolk, och sjukligheten gjort framsteg bland hans. egen samille. Qvarlefrorna af de döda, som ofvan jord undergingo förruttnelse, dels 4 de öderordna boningarne, dels på gatorna och öppna platser , förgiftade luften och hotade att åt en ny upplaga af orientalisk pest gifva dem i testamente, hvilka den Asiatiska Choleran i svensk åfversättning försmått. Grefve Rosen hade endast tillbringat några få timmar i Götheborg, då han, iklådd alla insignierna af sitt embete och af sina Ordens-värdigheter , samt åtföljd af tvänne sina söner begaf sig till de ställen. af staden, der behofvet var mest trängande att blifva qvitt de stinkande menniskokadavren. I åsyn af hela allmänheten förrättade han här tillika med sina söner, likbhäårarnes functiuner. Hvad böner, hvad löften, hvad vedergällning och hotelser icke förmått uträtta, verkade nu det berömliga exemplet. Hvar och en insåg, att det sysslande, som anstod en hög emhetsman, smyckad med sin rangs attributer, ej voro förnedrande för någon annan och att den fara, som en fader i sällskap med sina barn kunde med berådt mod gå till möte kunde och borde med lusn mötas af hvilken annan son helst. Sinnesstäueningen erhöll från detta Ögonblick en ny riktning, och nitet att afljelpa de olägenheter som afhjelpus kunde, satte på nytt lif uti den mudfällda allmänheten. RBådigheten och sjelfförsakelsen af Lamwdshöfding Bosens uppförande i öfrigt, under denna kritiska period, svarude mot den förtjenstfulla början. Uch se! ullt detta avser Dagbladet sig tillstäåndigt abärda allmäsheten som bokord, utan ringaste reservation; Ja! Uagbladet öfverträflar sig sjelf; ty någoutiug så oölsynt är i åsanning excmpeliost. Da man låser följaude: Grefre Rosen hade endast tillbringat nägra timmar: (7) i Götheborg, da bau, iklädd (3) alla insignierna af sitt emhete och af LU Ordens-vårdigbeter, samt at:ösjd al 2:ne sina gSåuer (7) begat sig till de ställen al staden (7) der behofvet var mest trängande att blifva qvitt de stiukande menni-kokadavren. (3) I asyn af hela alimänheten (?) förrättade ban bär, tillika med sina söner (3), likhärarnes fonktioner; framställer sig deu fråga: hur kan en skriftställare så låta misskeda sig? Vi skulle dock tro, att Författaren möjligen han i nagon mohn urskulelas; ty otrolgt är ieke, att nagot soldadt kreatur? härifran til Stockholm inberättat dylika osanningar: att framlidne Landshöfdinge Rosens atgärder här, under eholeratiden, blifvit öfverdrifne, derom vittnar föröfrigt deu till honom i lifstiden från Konungen afgifna nådiga skrifvelsen; men frågar man åter: hur kan Re