ade vid frågan härom, skola vi hålla em liten förelåsning , helst: detta svwfarande äfven hår våckt den största förvåning. Regeringsformen medgifver, att ändring i Grundlagarne må initieras på enne sätt, nemligen: genom Konungens proposition, enskildte Riksdagsmäåns teotioner och Konstitutions-Utskottets förslag. Om de tvenne första sätten audlas i 56 5., och om det sista i SE 8. Denna sednare innehåller härom; lott att Koustitutious-Utskottet äfven äger rätt göra förslag till ändringar, en ärendets videre behandling omröres endast i 56 8. Då deruti stadgas, uru kförhållas bör, när Riksständens meningar åro olika, (bland hvilka örhallningsszätt, såsom alternatif, icke finnes upptagit, att frågan må förfalla, tan trertom en utnärkt sorgfällighet blifvit iakttagen, att få densamina på it ciler annat sått framställd, oaktadt alla svårigheter af meningarnes olikhet); å ,Örutsättes detta nodvändigt, just att resultatet af sammanjemknings-arbeet. mäste billva nagot helt annat än det primitijt uppställda förslaget; ty om ) te td Åc. icke är 2Z a, men 2Z a, så Maste a och x vara olika. — Föreskrifvit finnes icke, att meningarne skola bringas till öfverensstämmelse ned Konst.-Utskottets förslag, och sadan har aldrig praxis varit, utan det scter: Utskottet åligge då, att samtlige Riksxtåndens tankeer .. sammanjemka. Att Utskottet eller rättare de Tio vid sådant förevetande skulle kunna, som Aftonbladet förmodar, härvid åberopa någon rätt att :nsamt föreslå Grundlagsändringar, är högst otroligt, ty det vore för påtagligen groft tilltaget. Snarare mätte man kunna vänta någon advokatyrVi anticipera den probablaste: Uti 84 8. Reg. Formen, antages, att Konst. Utskottet kan finna skäl icke gilla och till Riks. Ständers pröfniug öfverlemna förslag till förändring af Grundlagarne, således äger Utskottet rättighet dertill. Nu innefatta de till Utskottet remitterade Ständens Tankar förslag, och ett annat förslag , ån hvarom förut varit fråga, alltså äger Utskottet rätt icke öfverlemna det till pröfning. Dessutom omtalas i 56 8. endast behandlingen af Utskottets tillstyrkanden af enskilte Riksdagsmäns förslag och Konungens propositioner, men icke Utskottets egne förslag, och stadgandet der kan således icke tillämpas på närvarande fall, emedan det aflåtna förslaget är Utskottets eget opus. Vi hafva sökt göra dessa syllogismer så skenfagra som möjligt, men det är likväl ej svårt bevisa deras felaktighet. För det första, om man låser 84 8. till slut, så ses, att der handlas endast om förslag som Utskottet emottagit af en Riksdagsman, hvaremot nu är fråga om Utskottets eget förslag ; och ehuru Ståndens återremisser innehålla förslag, och ett nytt förslag , ligger det just i naturen af de i 56 omnämnda Ståndens anmärkningar, att de utgöra nya förslag, men ej om en ny fråga, och de äro icN ke heller anmälde såsom formaliter sådane. — För det andra är det visserligen en ofullständighet i sistnämnda 8. (hvilken icke just är mästerligt redigerad på det hela) att Konst.-Utskottets förstag icke specielt nämnes, men. subjectum majus är så oinskränkt , när det heter Fragor om förändringar Åc. att äfven det minus som Utskottets förslag utgöra, omöjligen kan undgå att derunder subsumeras, utan att mun behöfver erinra om oformligheten af, att dessa skulle vara mera ir dlyste och ömtaligare för vidröring ån Konungens propositioner. Och Grundlagen skall efter ordalydelsen tillämpas, men icke förklaras genom slutsatser, aldraminst falska. Om någon skalle vilja yrka, att Ståänkens vomitterade tankar och beslut i frågan aro srundlag-vidriga, så vore detta ett lika stort nonsens, som att påsta. det uteblifvandet af rodnåden hos den, byvilkern, som man plår säga, ban hu vudct af skamm, är ett säkert bevis på redlighet. Viss rligen äro dö på dot sätt stridande mot Grundlagen, att de åsyfta förändra den. men grundlag-vidriga kunna de icke vara, utan om det kän visas, att Grundlagen med uttryckliga ord förbjuder proponera Indragningsmaktens ujy Böraude utan afseende på Juryinrättning. Det är således klart, att Riksens Ständer kunna betrakta de Tios votum sowen juridisk nullitet, och mäste, för att icka föriora bela sitt anseende, icke låta härvid bero, utan t. ex. antingen förelägga Konst.-Utsk. med anledning af 44 8. Riksdags-Ordn. att inom viss tid afgifva ett utl!åtande, truru som helst, eller ock endast föreständiga Expeå.-Utsk., att det redan de sacto existerande Ståndenenahanda utlåtande? npptages i Riksdags-beslutet, bland öfrige till behandling vid nästa Riksdag hvilande förslag till ändring af Grovdlagen. Herr Biskop Wingård. som genom sina loyala tänkesätt för— so aAa A a 4 U 2—— — — —