ö de finnas, och hvarli naturligtvis act Hgre DCtatCts KIi18510 MESLelb ÅÅ7 hållet ingår, vore: en Amiral, en vice Amiral, 3 Contre-Amiraler, 12 Commendeur-Capitainer, 12 Capitainer, 40 Premier-Lieutenanter och 40 SecundLieuntenanter; Underbefäl i proportion. 600 man Sjö-Artillerister med Befäl; 600 man Matroser med Flottans Befäl: 300 Skeppsgossar med Flottans Befäl; 600 Handtverkare och 300 Arbetsmanskap under Varfsbefälet. Båtsmanshållet borde nedsättas i likhet med öfrige Rustoch Rotehållet, så att 3 Rotar förenades om 2 Båtsmäån. Då blef dess styrka omkring 3000 man, att använda till arbeten och långvarigare öfningsexpeditioner. Af Bevåringen exercerades arligen på Flottans seglande Fartyg vissa districters manskap, men de öfrige på sätt redan sagdt är. Andra Classen bör utgöras af de förr omtalta Linieskepp eller svåra Fregatter, nödige lätta Fregatter, ÅÄngfartyg, i den mon deras användande visar sig svara mot kostnaderna, så manga mindre seglande Fartyg, som kunna erfordras af de sorter, som anses lämpligast, samt minst 250 Canonslupar eller Jollar m. m. Tredje Classen, som bör grundas på, att all materiel skall vara färdig, efter bestämda mått eller profvadt efter så kallade schampluner; måste beräknas till så mycket, att för seglande försvaret en behöflig complettering kan underhällas, samt att minst 200 Roddkrigs-fartyg kunna hastigt, i flera trakter af Riket, bestyckas och utredas. Den personal, som för kriget bör kunn Arälknes j j ; p a npåråk sg . ! ? a 5 os uunopa inemot 5000 man, tre å fyfredsfoten med Båtsmanshålle — ra öfvade Siå PD -.uys-Classer, eller 10,000 man, 4000 förhyrde Matroser, sun 1 öfrigt Norrska Sjömän, som förslagsvis antages kunna utgöra 5 å 6000, således omkring 25.000 man. Fiottans Befäl grundas derpå, att alla Öfveroch Under-styrmån, Constaplar och Skeppare m. ms, borde exercera till öfning med 10ddfartygen, samt att Kust-regementernes Underbefäl äfven exercerades med dem, under tillsyn af Flottans Öfverbetål. Af denna korta uppställning, synes det klart, att en vida mindre kostnad i fred, men en vida större kraft i krigets ögonblick vore en sannolik följd af densamma: förutsatt, att allt sedan bringas i ett helt och sammanhängande skick; och den visar äfven den glädjande utsigten, att vi bafva både folk och medel, att ställa vårt försvar i sådant skick, att fiendtliga anfall emot oss icke kunna lyckas. Öfver Hafven eller öfver Lappland, förer ingen makt i verlden hit till oss någon så betydlig styrka, att vi ju gemensamt med våra Bröder Norrmännen, och saledes med 70,000 man öfvade och väl beväpnade trupper, samt tusendetals i alla orter lätt hopsamlade för hemmet stridande Svenske män, skulle tillintetgöra dess till döden offrade härar; var seglande flotta, om ej ölverlägsen, kan dock alltid hota en landsatt fiendes communicationer och vår öfverlägsna Roddflotta skall då värna våra Skärgårdar. I öfrigt eller för anfallskriget blir jag trogen den grundsats, att det kan . de bör ej påtänkas, om det ej föres för Europeisk välfärd; och hvilka krafter hafva vi ej då att vänta till Buudstörvandter? hur lätt spärras ej den under värsoten tillfrusna vik, hvarifrån i sädant fall barbariets och despotismens. hydror endast kunna öppna sina hotande gap? Och! om nu af allt detta synes, att en möjlighet mätte finnas, till en mindre kostsam fredsorganisation, en kraftfullare stridsanordning: hvarföre skulle icke då Rikets Ständer lata förslagsvis framställa en sådan till Kongl. Maj:t och förena denna framställning, med en allvarlig önskan, att vid deras nästa sammankomst derefter få ordna Krigsbudgeten? Skulle det ej finnas män inom Riks-Standen, som kunde utarbeta deuna enkla planen till ett sormligt helt? Jag kan ej föreställa mig att det sår så illa till; och jag uppmanar II Sglafl. Ekonomi-Utskottet, att i detta ändamål begära gemensam öfverläggning med Stats-Utskottet, då det icke måtte blifva omöjligt att få utarbeta ett förslag som af R. St. kunde meddelas Konungen, för att uttrycka deras all männa åsigter angarnde Landtoch jösörsvarets organisation. Jag börendast tillägga, att en del af de begge varnens tillhörigheter böra så ordnas, att de kunna gemensamt bidraga til kustförsvarets kraftrulihet. Så kunde till exempel på hvarje siup eller jolle finnas en lätt kanon, som kunde sättas på hjullavett och nyttjas i land; manskapet, försedt med gevär och pikar, borde kunna den nödisaste landtexercicen, och Kust-regementernes befäl känna roddfartygens