de man mera sannt välstånd och sjelfständighet; så valde man visserligen oftare sitt lefnadsyrke inom näringsständen och den allmänna medborgsklassen, der mycket genare oeh säkrare vinnes både bergning, förmögenhet och aktning. Men en hvar, drifven af fafängan och lättjan förenade, trängtar att komma högre. Bonden vill bli Borgare, Borgaren Rådman, Rådmannen Borgmästare, Borgmästaren Häradshöfding, Häradshöfdingen Assessor eller Lagman, och så framåt. Bonden och Borgaren vill hafva sin Son till Prest, Presten sin till Biskop , Biskopen sin till Adelsman, derföre måste Embeten nödvändigt ökas , för att skaffa alla dessa heder och bröd. Emellertid blir tjenstvägen alltmer öfverfylld, vansklig och tung; och de fleste med mycken sids och tålamods användning, köpa sig dyrt en befordran eller ständigt beroende och lysande elände, Tillika får sjelfva Samhället härigenom en vanskaplig ställmng. Det blir stort och förfärligt uppe I toppen 3 men rötter och de ucdersta qvistar tvina och ruttua bort; hvarigenom trädet sättes i äfventyr, att rid minsta väderpust ramla öfver ända. — Skall alltså saken hjelpas och R kets undergång ej försent botas, mäste saften småningom ledas tillbaka till roten. Alla onyttiga och vanprydande vattenqvistar, som suga inusten åt sig, I utan att vånsin bära frakt, alldeles afbrytas och borfrensas; andra åter toppas och jemkasMen rötterna böra med ömhet omgräfvås, gödas och vattnas. Så skall man snart blifva varse, huru roten stadgar sig, och stammen börjar ända ned slå ut nya och qvicka skott , som inom några år lofva ett amnat utseende ock ny fruktbarhet. .AA—T q 2..—————