Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1834, sida 2

(Insändt.) AXEL OXENSTYLERNA; huru han var och icke var. Axel: Oxenstjerna, född 1583, miste tidigt sin Far; uppfostrades med sorgfällighet under moderns tillsyn; fortsatte sina studier i Rostock, Wittenberg och Jena; besökte derefter de flesta Tyska Hofven och inträdde vid 26: års ålder i Stats-Rådet. Det första offentliga uppdrag han erhöll, var biläggandet af vissa: stridigheter mellan Liffländska Adeln och Staden Reval. Hans; talanger visade: sig dervid i ett så gynsamt ljus, att Carl IX, försvagad af ålderdom , gjorde honom till Guvernör för hela Kongl. Familjen ocli till Prieses i Regeringen. När Gustaf Adolph besteg thronen, utnämndes han till Riks-Kanster. År 1613 var han första fullmäktig i fredsunderhandlingarne mellan Sverige och Dannemark. 1614 beledsagade han Gustaf Adolph till Tyskland och hade snart derpå den tillfredsställelsen att genom den ärorika freden i Stolbowa se siendtligheterna mellan Sverige och Ryssland bilagde. Sednare skickades han med åtskilliga Regimenten till Preussen, hvarest han blef öfverbefälhafvare öfver alla genom Srenska vapnen Sverige underiagde provinser. Snart derefter utbrast 30:åriga kriget. Hvad Oxenstjerna derunder varit för sin Konung, sitt fosterland och den protestantiska saken, det vore för vidlyftigt att här omnämna. Det fordrades. ett utomordentligt snille för att efter Gustaf Adolphs död upprätthalla Svenska makten så, att icke alla utländska Furstar från en ljum vänskap öfvergingo till uppenbar fiendskap. De störste IIistorici äro ense derom , att han, genom. sin för menskligheten välgörande verksamhet, tåstat sitt namn högst i odödlighetens tempel, bland alla tiders stora n. än. Uppfostran och studium hade utvecklat hans stora anlag och gifvit dem riktning åt det goda. stora och ädla. Hans. skarpa, politiska blick väckte allas beundran, och de omständigheter under hvilka han lefde , gåfvo honom tillfälle adagalägga hela omfånget af sina insigter i Regeringsformen , som han affattade och hvilken ar 1634 af Ständerne antogs, gällde för ett Statskonstens mästerverk. Hans vältalighet var fåordig, men kraftig. Hans råttskaffenhet förvärfvade honom vänner och aftvingade hans motståndare beundran. Att upprätthalla sitt fäderneslands heder och oafhängighet från främmande makter, och att öka dess inre väl