sökande af eu annan tjenst, huru skall det gå, att vid en tilltagande ålder tolf gånger om året fara från det ena Tingsstället till det andra, att höra der till sanningens utletande, på enfaldige bönders langtrådiga framställningar, hålla till godo med tarflig gåästning och husmanskost, qvarstadna åtta till tio dygn för att utarbeta målen och askunna domar och utslag, samt derunder försaka alla de begvämligheter och den appassning ett mångårigt finare lefnadssätt giart till behof och till andra naturen? Jag kan aldrig tro, att Here Lagmanmen tthärdar dermed. År meningen att få domsagan som en sinceurabeställning och att lata den skötas af Auskultanter, så äger visserligen högsta makten i thy fall att göra efter behag; men folket, som lönar domaren, önskar dock få en sådan, som ej allenast sjelf kan, utan ock sjelf vill. sköta dem, — ieke för brödstyckets skull, utan af ren pligtkänsla; — en domare, som ej snäser folket och med ytlighet hastigt expedierar deras visserligen ofta obetydliga, men derföre, atminstone i deras ögon, ej mindre vigtiga angelägenheter; en domare, som lik den hederlige och oförgätlige Lagman Palm, hvars minne länge skall lefva bland oss, träget, samvetsgrannt och årofullt sköter sitt kall och med strängt handhafvande af rättvisan skrämmer processmakare från sin domstol, om än målen derigenom blifva färre och protokolls!ösen ringare; en domare, hvilken lik honom, sköter sin tjenst, till dess sjukdom och svaghet göra honom alldeles oförmögen dertill. Med all aktning för Tit. Ekströms opartiskhet och redlighet, anses han doek af dem, hvars domare han söker blifva, icke vara begafrad med de mange öfrige egenskaper, hvilka äro oumbärliga för att vara en för Menigheten god Lagskipare. Herr Lagman torde vid närmare pröfning säkert sjelf finna detsaunnaOm han år ledsen åt Götheborgarne, så lär det ej vara hans vilja att transportera denna ledsnad på oss. På den plats Herr Lagman i så många ar innehaft, borde ett ljust och driftigt hufvud kunnat uträtta mycket till förbättrande af Stadens sedlighet och renlighet, till fattigväsendets högat nödiga omstöpning och till många andra nyttiga ting. Men Götheborgsboarne påstå, att det i många delar blifvit sämre, än det var i salig Commercerådet Buschs sid, och lösaktighetens Ötverhandtagande, bränvinsförsäljningens olagliga idkande supvis i köpmansoch hökare-bodar, stengatornas bristfälliga skick och stora gödselhögars skyldrande på Stadens stortorg (en dylik paraderade der förliden Söndag), tycks icke motsäga detta. Af upplysningsåtgärder påminna de sig ingen annan, än den med lycktregleringen, hvilken, som bättre var, aldrig blef utaf. Om Herr Lagman alltså i sina unga år, biträdd af en så stor tjenstpersonal, icke till Allmänhetens nöje förmått sköta sin tjenst, huru skall Herr Lagman ensam kunna sköta en langt besvärligare syssla, sig till fromma och Allmänheten till båtnad? Vi fa derföre rent ut förklara, att hvarken Herr Lagman eller vi skulle vinna på conpen, oci derföre vore det bäst Herr Lagman återtoge i tider sin ansökan. ty vi skulle slätt ieke vara belåtne med honom. Vi hoppas ILans Kongl. Maj:t skall i sin vishet gifva Herr Lagman Palm en efterträdare, hvilken, om än saknande Lejonhufdisk rekommendation, lik-äl genom ett hittills ådagalagdt samvetsgrannt uppfyllande af sina pligter, genom ett sorgfälligt vårdande af Allmänhetens rätt och bästa, genom en tarfHg och arbetsam lefnad och genom ett mod, som ej. sviker, då faran kommer att pröfva det, berättigar till den förhoppning, att genom hans exempel och genom hans dygder vördnaden för lagen skall upprätthallas och kårlekshandet mellan Folket och Konungen fastare sammanknytas, med ett ord: en domare, hvilken folket kan älska, högalkta och med tillförsigt anförtro sina angelägenheter; Åty om herden ej duger, otur fyr när vargen kommer, ho skall då värda sig ou isjorden? Pehr på IIlisingen. X egna och grannars vägnar. SR I RE LL LL —