Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1834, sida 2

GÖTHEECRG. Länets IIöfdinge, General-Löjtnanten m. m. Grefve Axel Pontus v. Rosen, afled sistl. Lördag, kl. 3 till 8 e. m., efter några dagars opasslighet, med symptomer, närmast liknande Cholera, hvilka först sista dagen infunno sig, da Grefven nödgades intaga sängen. Detta hastiga och oväntade dödsfall har här gjort ett djupt intryck. Genom ett lått och behagligt umgänge och förmågan att på ett vänligt sätt skicka sig med hvar och en, hade den aflidne förskaffat sig en hög grad af popularitet. hvarföre man tryggt kan påstå, att Er Grefven var älskad af mängden. På en så hög ståndpunkt i samhället fordras det dock andra än negativa dygder, för att, jemväl i den mera klarseendes öga, rättvisa det undfångna stora förtroendet. Att utrota föraldrade missbruk 3 att hålla underhafvande genom efterdöme och förmaning till uppfyllande af sina pligter, på det Staten och den enskildte ej må förlora genom försumlighet; att främja det nyttiga och goda, ehvar det kan ske, tilllandets bästa; att genom allvar: och eget exempel verka till sedlighetens förkofran, såsom Samhällets. förnämsta. grundval: detta tycks. höra till de minsta anspråk, man bör kunna göra på personer, som innehafva en så utmärkt befattning och undsått så sällsynta prof af Kungl. Nåd och huldhet. Vi hoppas, att Grefven qvarlemnar rätt många minnen, af hvilka de efterlefvande kunna fläta honom den ojemförligt skönare belöning, vi mena medborgerlighetens oförvissneliga krans.