Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1834, sida 2

ee 1 den, som enligt nationens omdöme och öfvertygelse erkännes vara den yppersta man i landet; ät den. hvars intellectuella, moraliska och statsmannaegenskaper, förut ådagalagda i statens tjenst, nått en högre utbildning. och mlunda kunna ingifva det grundade hopp, att lagens helgd, att folkets väl, (dess framskridande i odling och förädling, korteligen. att realiserandet af statens id och ändamål skall föresxäfva en så upphöjd persons tankar och leda honom i alla hans atgerler. En sadan man, genomträngd af denna ide och I verkande för sadane åäåndarnalskall visserligen nuder sin af folket tillmätta korta verksamhetstid kunna uträtta mera godt, än mangen monarch under I dennes langa bana. — I g. verlden är man icke sa alldeles nogräkund: man skulle nästan kunna säga, att man der ej sällan atnöjer sig dermed, att statens. chef allenast ever der yttre menskliga organisationen. Ty huru manga bland monarcherma Symas ej hafva saknat ata bättre anlag, ju, sjelfva summum humanma? lkuru ofte ställer ej historien för våra ögon monarcher af erkänd oförmåga tilk alla högre och krastfordrande vors: mår af erkänd immoralisk charaeter, ovärdiga hvilken befattming son: helst: män beberrskade af obscurantiam och fördomar: mån, hvilka med skäl kunna anses som plagoris, uppsända från nattens sköte till menniskornas tnktan och ofärd. Uti n. verlden är stats-chefskapet ej en plats, som inneliafves på lisstiden, dess innellafvare eller dennes descendenter till evärdelig inkomst och batnad; mera än ett lustrum anses och tillstädjas icke Presidenterna. så framt ej staten annorlunda önskar och Presidentens förmaga det medgifver, kunna bestrida en så vigtig och alla krafter i anspråk tagande tjenstbefattning. En naturlig följd af denna visa anordning blifver tydligen den, att statensstyrelse kommer att betinna sig i en jemn mognad , en jemn kraftfullhet. Resultaterna deraf blirva ocksa på ett enda decennium lika stora, som kanske på 10 i gamke verlden. — I denna rerld innehafva stats-cheferna Siua embeten deras lit igenom, detta lit ma nn blifva sä längt som helst, så Kraftlöst som helst. Tillbakaskridande som de gamla Monvarcher sjelfva blifva också ej sållar deras MonarchierSlapp och vacklande som en gammal konung blifver ej sällan styrelsen, ty stort är det inflytande, som dessa herrars individualitet utöfvar på samhälls-organismen, och historien lärer huru stater till och med kunna bortdö, enär ingen sammanhållande princip dem genomgriper, ingen bättre lifskraft dem uppfriskar och inget friskare blod i dem mera pulserarOm vi från Europas gamla jemmerdal vända våra blickar på de Förenade Staterna. — detta det lyckligaste land, på hvilket solen skiner, detta land, vid hvars. blotta åtanka hvarje för mensklighetens väl klappande bröst känner sig fyldt med glad förhoppning och innerlig längtan —, hvilka förundransvärda företeelser slå ej våra blickar. Vi se en stats-chef iklädd en makt, stor som mången Monarchs; i drågt, bouing, tillgänglighet och lefnadssätt som en annan menniska; i kraft och skicklighet öfverlägsen de fleste Monarcher, men i aflöning, hvilken dock anses tilräcklig, under mången Monarchs högre embetsmån. Vise en stat med en befolkning af minst I0 millioner menniskor, egande en krigshär af ej mer än 10 tusen mani spetsen för hvilken måm stå. prydda met talanger och grundliga konskaoper. Vi se en republils, som, 56 ar gammal, änne ej fört nagot enda blodicare Krig. mes som himlen förunnat ett olympiskt lugn. hrarunder vettenskap. konst, industrihandel och odling gjort framsteg, om hvilka den, som ej besökt detta land, svarligen skall kunna bilda sig en motsvarande föreställning. Och harn skule väl då en Aristokrat från g. verlden, med den honom egna inskränkta verldsåsigt. hvilken ej förmår uppfatta det för ögonen är, kunna frånvarande begripa, huru möjligt varit, att dessa de Förenade Staternas nästan otroliga framsteg kunnat försigga uti ett land utan gammal Adel, lumnad med embekem, majorat-gods och sin ecurerutan privilegieradt Prest-Stand eller af staten deereterad och af makten hägnad Stats-Keligion . utwr lu-pections-resor ach oupphörliga statsanslag, ja. till och med utan Konung, Hofstat och CamarilleVisserligen gifvas de, hvilka, lika trä-kets alckriga hråkor, förespå denna 8 2 7 2 7 plomstrande stat ett snart inbrytande oväder, en snart förestående omstörtning: men vi hoppas, att deras bedröfliga förutsägelser, dicterade af deras önskuinsar, skola sakna en efterlängtad uppfyllelse. Denna stat. grundlagd utan valdsamma skakningar, och på grundvalar. mera enkla och naturliga, mera rättsenliga och okallstötliga, äm någon annan stat, eger i sjelfva sitt inre väsende en borgen för sin varaktighet: den skall ock blitva de civilicerade folkens deal, framstäldt i verkligheten till föredöme i deras statsombildningar. —