(Untages på begäran.) Minne af OTTO CRONEJELM. bet är förbi! — ditt lif en sammanvecklad fana, Slas ut i himlen nu och viftar ofvan skyn. Tegner. Allt skönt som lefver upp på jordens rund År ett fragment af skönheten derofran: Dit skall det atergå, att veckla ut sig Och bli ett helt — solstralen lik, somr springer Ur solens hjerta, och med ena handen Sig haller tast vid himlens bryn, den andra Naåturen fattar, för att värma henne Och såtta rörelse i hennes pulsar, på det att blommorna må spira fram. Nyss glänste strålen öfver Nordeas panna Så skön, så varm — men ville icke stanna; Ty Solen drog den till sin barm igen: Se! strålen leker der vid randen än. Du har fulländat ädle Medborgsman? Ditt kalt var heligt; uti statens tjenst Du offrat krafterna och mera — lifvet, Det var dig värdigt. Nyss så frisk och ung.