med på Gästgifvaregårdar nekas den resande tillträde. Bönder patrouillera på landsvägarne, för att hindra den resande intaga någonstädes. På ett annat Klle har en bättre man blifvit hotad med döden, deräst han ej återvänder genast; allt detta, mine Herrar, innom Districter som af Choleran allaredan äro angripna. Ingen Lag, ingen Förordning hörsammas i detta afseende; och upplöste äro i denna stund alla band, som sammanknyta samhällen. Tilläggom nu, att alla marknader äro aflysta. Dessas värde består ej uti nägra Handelsbodar, utan uti möten för aflägset och vida apridt boende personer, hvilka utbyta sina produkter, betala oftast årsgamla skulder, och som oftast förse sig för ett helt ärs behof. Så tillkommer vidare, att hvarje samhälle, stort eller litet, hvarest farsoten ej ännu hunnit intränga, tror sig bevarad derföre, då det isolerar och afspärrar sig ; — och jag tror härmed hafva sagt nog, för att ej allenast framställa det fasansfalla af allmänna ställningen genom dessa olyckliga, af räddhägan, utan ändamål vidtagna, atgårderne, såsom ock för att visa, huru öfver all måtto menligt inflytelsen häraf är och måste blifva för alla klasserne innom detta samhälle, hvars enda inkomstkällor bero af 16relsen. Det synes ock häraf, att vi i Sverige ingalunda vilja draga fördel af den å utrikes ort för flere år allaredan stadgade erfarenheten, neml.: att, enär sjukdomen en gång vunnit insteg uti Landet, så kan den deruti icke hejdas i sin framfart, hvarken genom elimatiske förhållanden eller Sanitets Cordons, eller spårrningar; men med manligt lugn, genom ordning, snyghet, och beredande af hjelp åt den beliöfvande, kan, med förståndig omtanka, det onda i betydlig mohn minskas. Dock, i stället för att med religiös undergifvenhet möta ett oafvändbart ondt, stegras detta till högsta graden af elände genom våre egne obetänksamma och olycklige åtgärder; och det undan farsoten räddade Lifvet förlorar sitt värde, enär medeln till dess bibehållande, på sätt som hos oss sker, till det yttersta försvaras. Nödvåändigheten påkallar derföre ändamålsenliga förbättringar häruti, om ej Läkmedlet skall blifva värre, än sjukdomen; och dertill erfordras följande, neml.: I:o) Att all communikation Inrikes, å vatten och land, utan undantag etler skillnad, befrias från hvad hinder som hälst, under svårt ansvar för den felande. 2:o) Att i hvarje farkost, innan densamme far lemna Inrikes hamn, rökning å gångoch sängkläder anställes af tillförlitlige personer som deröfver bevis lemna, hvilket icke får kosta mer än B:co R:dr 2. Skeppare. som detta uraktlåtit, straffas med ett vite af B:co R:dr 163. Beviset öfver rökningen hör företes genast vid ankomsten till destinations-orten. 3:o) Att å landet kringstrykande osnygge personer och resande Gesäller qvarhållas af den förstträffande, för att röka och desinfectera deras kläder och öfrige medförande persedlar. 1:o) Att förmedelst Vener. Consistoria uppmana det vördige Presterskapet, att de vördige Ilerrarne ville lugna allmogen och söka öfvertyga dem derom, att endast ett lugnt fortsättande af vanlige sysselsättningar och o vergifvaudet af all rädsla äro de enda medeln att mildra farsoten, hvilken menskelig förmaga icke kan afvärja. Jag inser fullkomligen att den för oss utstakade verkningskrets icke medgifver någon direct behandling af det som hår nämnes; det är ock dertöre jag endast begär, att denna skrift matte ödwjukast missiveras till Konungens Höga Befallningshafvande. Samt törväntar mig af Herrar Collegers upplyste äsigter och patriotiska nit, att missiverandet af denna skrift matte ske uti de ordalag som recommendera densamma till Konungens BelallningshafvanD des benägna uppmärksamhet och handläggning, Götheborg den 6 Septem. oh rn ber 1834. J. FRANCKE. Efter inhämtandet af hvad Herr Grosshandlaren Francke sålunda andragit, förklarade Sundhets-Nämnden, att ehuru verkligheter af det förhallande Herr GrossHandlaren nppgifvit, vore allmänt känd, och de åtgärder som till afnjelpande af de uppkomne af Herr Grosshandlaren angifne olägenheter, blitvit föreslagne, isynnerhet hvad beträffade förslaget att genom vördige Presterskapet bibringa Allmogen kännedom derom, att spärrning inom landet icke vore till det åsyftade åndamalet ledaude, af Nämnden gillades; ansåg Sundhets-Nämnden likväl det icke tillhöra Nämnden, att i anledning af H:r Grosshandlaren Franckes ofvanberörde förslag vidtaga annan åtgärd, än öfverlemiiii.. RR ATL Tow